Andhämtning

Sen jag började med yoga har jag lärt mig att njuta av att andas. Trots att andningen är en förutsättning för att leva försummas den ofta, men att bara vara här och nu och att andas är otroligt rogivande. Min yogatid på tisdagkvällar är helig. Då finns bara jag, min kropp och mina andetag. Då hämtar jag energi och tömmer hjärnan på allt som annars snurrar runt därinne. All fokus och all koncentration ligger på den muskel i kroppen som för tillfället arbetar och på att andas. Just då finns inget utrymme för att fundera över Livias matsäck till Knytte eller över om Albin behöver några nya bodies och en vårjacka. Just då är jag bara jag. När jag sen promenerar hem efter klassen kan jag åter fylla på hjärnan med alla dessa tankar och funderingar och åter bli en småbarnsmamma, men en lite mer harmonisk och energifull sådan.