Hell hour

Timmen innan middag går i mammamagasinen numera under benämningen hell hour. Hemma hos oss är det inte så mycket barnen, som mamma som gör att denna timme ibland kan bli ett h-vete. När det gäller mat är jag som en bebis. Får jag inte äta var fjärde timme blir jag lätt ledsen och kinkig. När maten, som ikväll, tar längre tid än beräknat är det således inte barnen utan mig man får mata med morotsstavar och nötter för att klara denna timme. När jag, darrande av hunger, äntligen tar ut moussakan ur ugnen kommer Livia, som varit i sitt rum under större delen av middagsförberedelserna och frågar förvånat: "Har inte vi redan ätit?" Då tänker jag att det är tur att hon inte brås på mamma, åtminstone på just den här punkten.