Syskonkärlek

Att Albin älskar sin storasyster finns det ingen tvekan om när man ser honom titta beundrande på henne med sina stora bruna ögon och hör honom brista ut i ett bubblande skratt så fort hon spexar. Han följer henne likt en trofast hund och hittas oftast i närheten av sin storasyster. Livia har nu efter nästan ett år blommat ut i sin roll som storasyter. Hon har ständigt full koll på sin lillebror. När han lyckas hitta ett dammkorn eller en smula på golvet och dessutom får in den i munnen är hon den första att informera mamma eller pappa om detta. Hon flyttar också snabbt undan allt i ståhöjd så fort lillebror kommit upp på sina ännu något ostadiga ben. När vi åker bil ger hon oss utförliga rapporter om lillebrors förehavanden och bistår med på-och avklädning efter eget tycke och smak. Hon förmanar honom när det är på sin plats och hon ger honom goda råd och tips om både det ena och det andra. Dessutom har hon lärt sig vilka strängar hon ska spela på för att få honom irriterad, men desto oftare överöser hon honom med pussar och kramar. När hon dessutom ger honom kärleksförklaringar som den ikväll finns det ingen tvekan om att det är sann syskonkärlek. Hon viskar i Albins lilla öra: "Det är jag som är Livia. Jag är din syster. Jag är kärlek med dig." Då smälter mammas hjärta.