Tänk vilken underbar kärlek till oss själva vi föds med! När Albin får se sig själv i spegeln lyser hela hans lilla ansikte upp och han böjer sig genast fram för att ge sig själv en stor blöt puss. Idag dansade Livia runt och sjöng: "Jag tycker om mitt huvud. Jag tycker om min kropp." och på treåringars självklara sätt springer hon glatt omkring utan en tråd på kroppen. Men nånstans på vägen får den där tron och kärleken sina törnar och när vi blir tonåringar är det inte längre självklart att vi tycker lika mycket om oss själva. Som mamma känner jag att en av de viktigaste saker jag kan ge mina barn är en stark tro på sig själva. Jag önskar att de ska kunna älska sig själva lika mycket när de är femton, tjugo och trettio som de gör nu. Själv känner jag mig faktiskt helt nöjd med mina i det närmaste obefintliga bröst, min slappa mammamage och mitt lagom skarpa huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar