Igår var det precis två år sen vi flyttade in i vårt hus. Jag minns hur stort det kändes när vi först kom hit och vilken lyx det var att få ett matrum, ett gästrum, ett arbetsrum, ett eget rum till Livia och inte minst en egen trädgård! Jag minns också hur ovant det kändes att ta tåget till Rönninge eller Salemsavfarten från E4:an. Faktiskt tog det ett bra tag innan det riktigt kändes som att komma hem när jag svängde in på grusvägen upp till huset. Men idag känns det helt självklart att det här är hemma - vårt lilla blågrå hus men den soliga altanen.
Första fikan på altanen, 30 april 2007.
fredag 1 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Tänk vad tiden går fort. "Hemma"-känslan är ju ändå det bästa. Ha det fint.
"There's no place like home" :)
Kul att du tittade in hos mig :-) Vilken fantastisk bild du har som header!! Trevlig lördagkväll!
Tack, Nina! Och tack för besöket! Hoppas du också har en bra kväll! Snart blir det film och smågodis för min del :)
Det känner jag igen..det tar ett tag att bo in sig.
Kram Lotta
Tack för besöket:)
Visst är första utefikat bland det härligaste som finns.
Ha en fortsatt bra dag!
Caroline
Lotta: Visst gör det! Men det är härligt när det känns rätt till slut :)
Caroline: Tack själv! Ja, det ger mersmak och hopp om en härlig vår och sommar!
A & Lilla P: Snart är det er tur att boa in er!
åh vad jag skulle vilja ha en sån altan =)Får nöja mig med de helger jag kommer ut till landet... kul att du hittade till min blogg förresten.
Leila: Ja, den är inte så tokig :) Tack för att du tittade in hos mig! Välkommen åter!
Skicka en kommentar