En somlig dag

Jag anade det redan i morse när Albins pigga stämma inte väckte mig förrän klockan 06:43. När jag drog upp rullgardinen och möttes av solens strålar som silade ner genom den skira grönskan och träffade sjöns spegelblanka yta förstärktes mina aningar. Alldeles nyss när jag rullade Albin till sömns till ackompanjemang av småfåglarnas glada kvitter och konstaterade att åtminstone delar av molngänget beslutat sig för att hänga nån annanstans försvann allt tvivel. Det här är helt klart en somlig dag.