Händige Albin

Då Albin inte är betrodd med rollern, eftersom vi vill ha färg enbart på väggarna. hjälper han i stället till med andra små sysslor.

En liten målare...

...här bor i staden

Hon målar väggar mest hela dagen

Hon rollar vitt och hon rollar grönt

Hon målar lite med pensel med

Gröna fingrar eller snarare avsaknaden därav

Tyvärr är det mer sant att säga att mina fingrar är lätt brunbrända än gröna. Krukväxter som överlever mer än ett par månader hemma hos oss är antingen utrustade med ovanligt tjocka blad eller väldigt anpassningsbara till föränderliga klimat. En veckas ymnigt regnande kan nämligen följas av flera veckors torka. Antagligen beror det på ett bristande intresse snarare än avsaknaden av gröna fingrar. Varje gång jag ställer fram nyinköpta växter i fönstret har jag de bästa avsikter och tänker att den här gången ska jag verkligen ta hand om dem. Men det är nog bara att inse att jag ser krukväxter som snygga prydnader på fönsterbrädorna och prioriterar helt enkelt ett samtal med barnen eller maken framför lite småprat med en svärmorstunga. Visserligen är svaren från familjens yngre medlemmar ofta rena nonsens men mina gröna bekantskaper får trots det lägre prioritet. Detsamma gäller min trädgård. Lyckligtvis har vi en i stort sett självgående naturtomt och får dessutom god hjälp av rådjuren med att hålla den välansad. Men några blommor vill jag ändå ska förgylla utesäsongen, så igår var det dax för det årliga besöket till Plantagen. Det inhandlades stjärnöga till blomsterlådorna på framsidan och till altanen blev det lavendel och dessutom satsade jag i år på lite kryddväxter. Jag tycker det skulle kännas så oerhört lyxigt att precis utanför köksdörren kunna plocka några basilikablad till tomatsalladen eller lite citronmeliss till sommartårtan. Nu återstår bara att se hur länge jag lyckas hålla dessa väldoftande skönheter vid liv. Men med lite god vilja och, som idag, hjälp med bevattning från ovan kanske det ska gå vägen den här gången.

You CAN take the city out of the girl

Efter två år på landet (läs förorten) verkar vår lilla söderböna äntligen ha anpassat sig till det vilda livet här. När vi flyttade hit blev hon förstenad av rädsla så fort hon såg minsta lilla kryp. Idag när hon upptäckte ett myrbo i ena hörnet av sin sandlåda konstaterade hon bara: "Ojdå, det här var inte bra." och fortsatte sen bygga sin sandstad. Det verkar alltså som att man både kan ta flickan ur staden och staden ur flickan, i alla fall om hon bara var två år vid flytten.

2-årsjubileum

Igår var det precis två år sen vi flyttade in i vårt hus. Jag minns hur stort det kändes när vi först kom hit och vilken lyx det var att få ett matrum, ett gästrum, ett arbetsrum, ett eget rum till Livia och inte minst en egen trädgård! Jag minns också hur ovant det kändes att ta tåget till Rönninge eller Salemsavfarten från E4:an. Faktiskt tog det ett bra tag innan det riktigt kändes som att komma hem när jag svängde in på grusvägen upp till huset. Men idag känns det helt självklart att det här är hemma - vårt lilla blågrå hus men den soliga altanen.


Första fikan på altanen, 30 april 2007.

Nya rummet

När jag var liten byggde vi till ett rum i vår enplansvilla. Det rummet kallades då, inte helt oväntat, nya rummet. Att det däremot fortfarande hette nya rummet tio år senare när mamma och pappa flyttade från huset och både jag och min syster bott i det är kanske lite konstigare. Livia har nu flyttat in i sitt nya rum. Jag undrar hur länge det kommer kallas för nya rummet. Innan flytten var vi lite oroliga för om Livia skulle vilja lämna sitt, numera, gamla rum. Men hon har bara varit positiv till det. Hon undrade lite om bäddsoffan skulle stå kvar i stället för hennes möbler, men när hon väl insåg att alla hennes saker skulle flytta med var hon helt nöjd. Att hon hamnade lite längre från mamma och pappa verkade inte heller bekymra henne. I stället konstaterade hon bara att det blev närmare till badrummet, vilket ju kan vara praktiskt: "Om jag är jätte kissnödig, så hinner jag ju i alla fall."

Att välja rätt

Idag var Niclas och jag i färgaffären för att välja färg till Livias rum. Innan vi åkte dit sa vi: "Det tar väl inte så lång tid. Vi går bara in och tar en färg som känns bra." Hahaha! Hur kunde vi tro att det skulle vara lätt? Vi som inte ens kan välja servetter tillsammans utan att stå och väga för-och nackdelar med de olika alternativen. Vet du hur många olika nyanser av färg det finns? Inte jag heller, men många är det! En och en halv timme och femtielva färgprover senare gick vi äntligen ut ur affären med en liten provburk i lila kulör och 1437 kr fattigare. Hur gick det till? Hoppas nu bara att lilla damen godkänner färgen också!