måndag 27 april 2009
Kaffepaus
Jag har aldrig varit någon stor kaffedrickare, men på senare år har jag lärt mig att uppskatta en god kopp. Det kan ha börjat när Livia var liten och jag slog mig ner med en kopp kaffe när hon sov sin eftermiddagslur. Kaffet blev en viktig del i denna lilla stund av tystnad och stillhet. Nu ser jag fram emot det där eftermiddagskaffet lika mycket oavsett om jag intar det på jobbet eller hemma. Vissa dagar ser jag fram emot det lite extra. Idag är en sån dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Redan det att koka kaffe å slå sej ner (icke själva kaffet) e just tjusningen!
Precis så är det här med!
Javisst, det är helheten som är njutningen - doften, smaken, stunden!
Ja, men det är ju precis som jag känner! Det är något lugnande över hela proceduren - att sätta på bryggaren, känna doften och sätta sig ner o bara njuta! Jag började också med den proceduren när min äldsta pojke började kindergarten. Lämnade honom, gick hem o la lillasystern för hennes middagslur. Och så satte jag på kaffet! Mmmm... nu blev jag lite kaffesugen faktiskt!
Mz olsson: Kul att du hittat hit och tittar in på en kopp kaffe :)
Skicka en kommentar