Livia: -Om inte jag får ha nappen på vilan går jag inte till dagis.
Mamma: -Men vill du inte vara som en stor fyraåring utan napp?
Livia: -Nej, jag vill vara en vanlig tvååring. De har ju napp.
Vissa mutor har förekommit och en och annan tår har fällts. Inte minst mamma har gråtit en skvätt eftersom det här ju är ännu en av de där milstolparna. Men på det stora hela har insatsen hittills utfallit väl. I helgen lämnas napparna hos kattungarna på Skansen och i utbyte får lilla L välja en present i leksaksaffären. Det känns skönt att lillebror själv vande sig av med nappen redan vid fyra månaders ålder. Eller förresten hur funkar fingeravvänjning? De kan väl inte lämnas hos kattungarna?
5 kommentarer:
Det kan inte vara lätt. Mina barn vägrade napp redan från början så avvänjningen slapp jag i alla fall;)
Jag minns än idag den traumatiska dagen jag gav upp min hink med nappar.. gulp!
Speja: Ja, det är ju fördelen med det :)
Tesstamente: Ja, usch jag lider verkligen med henne!
Känner igen detdär, våra tvillingkillar gav sin anappar till tomten på julafton, vi var så "hemska" att vi sa att annars fick dom inga julklappar:) Men det funkade, dom frågade inte ens efter dom på kvällen.
Ha en fin helg
Linda: Alla sätt som funkar är ju bra :)
Hoppas ni alla haft en lika fin helg som vår!
Skicka en kommentar