torsdag 7 maj 2009
Ödet eller slumpen
Jag vet inte om jag tror på ödet. Det känns så uppgivet att tänka att allt är förutbestämt och att man själv inte skulle styra över eller påverka sitt liv. Men ibland kan man faktiskt fundera över vad det är som gör att livet tar en mer eller mindre oväntad vändning. Var det bara en slump att jag och min man befann oss i samma folkhav på en Kent-konsert vid Stockholms universitet en augustikväll för snart sju år sedan? Hur stor var chansen att vi skulle hamna bredvid varandra den enda gången våra vägar korsades och att jag sen skulle hamna uppe i luften på hans axlar? Kanske var det ödet ändå... Om inte så hade i alla fall mitt liv varit helt annorlunda nu, utan det där mötet. Men det väljer jag helst att inte tänka på för jag skulle inte vilja byta bort det här livet med den här mannen och våra små mot nåt annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Tack för den gulliga komentaren, ja är det ödet eller är det turen som gör att man möter vissa mäniskor.
Ulrika
Visst är det härligt när man är så tillfreds med livet. Det är viktigt att komma ihåg de dagar då det inte känns riktigt lika lätt. Vilken fin blogg du har och tack för din kommentar. Hit letar jag mig gärna in igen!
Kikar tillbaka!
Tack för titten
Ja, det är minsann en både otäck och spännande tanke. Tänk om...hur hade livet då sett ut?
Ha det fint!
jag tror nog lite på ödet... Sen tror jag att man nog kan hjälpa till lite oxå ;)
ulrika: Kanske lite av båda :)
Maria: Ja, absolut! Det är ju inte så att mitt liv känns perfekt alla dagar. Självklart går det upp och ner, men det är ju det som är livet. Tack :) och välkommen åter!
mammigranten: Tack själv!
Speja: Ja, visst är det en svindlande tanke!
Ingela la la: Det tror jag också!
Hej & tack för titten inne hos mig!
Din blogg verkar riktigt mysig, så här ska jag kika in fler gånger :)
Och du, jag tror helt klart på ödet. Det var meningen att du och din man skulle träffas på den Kent-konserten ;)
Nyfiken blir man ju när det dyker upp en kommentar från en "ny". Så jag måate ju kika tillbaka:-)
Ska läsa in mig lite.
ha det bäst!
/Katti
Jag tror nog gärna på ödet. Även jag och min sambo träffades av en slump. Honom byter jag ALDRIG bort.
Visst är livet underligt? Och visst är det konstigt att man kan stöta på människor man känner på helt udda ställen? Är det också ödet? För ett antal år sedan var jag i Sthlm och hälsade på en vän. Eftersom jag då pluggade och hade en hel del klasskompisar från just Sthlm så sa jag till min vän att det hade varit kul att springa på ngn. Hon tänkte i sitt stilla sinne att jag ju var ute och seglade.. Hon som bodde i Sthlm kunde gå flera dagar utan att springa på någon hon kände. Och plötsligt så springer jag på en klasskompis på stan! Och inne på Systemet träffar jag en kompis som pluggade på Chalmers - som det visade sig hade varit på samma fest som min vän.. Hur liten är världen då?
Miia: Tack själv :) Välkommen åter! Ja, det tror jag också!
Katti: Kul att kunna väcka lite nyfikenhet :) Du är så välkommen! Ha det bra själv!
Angie: Ödet eller slumpen, härligt är det i alla fall när det blir rätt!
Popprinsessan: Ja, visst är det det och det är väl det som är så häftigt! Och visst är världen verkligen liten ibland!
Jag får ont i magen när jag tänker på såna här oplanerade möten.. bara tanken på att det finns tiotals val varje dag som leder en i olika direktioner får mig att svälja högt. Jag tror det är därför jag är så obeslutsam, jag tackar min lyckliga stjärna varje dag att jag tagit (i det stora hela) "rätt" beslut hittills.
Tesstamente: Ja, ibland känns det lättare att inte tänka på vilka konsekvenser ens beslut kan få...
Skicka en kommentar