söndag 17 maj 2009
Skogsmulle och festmingel
Igår var en kontrasternas dag, på flera sätt. Den inleddes med Knytte-avslutning och korvgrillning i skogen. Då ville Livia knappt släppa mammas och pappas hand och satt i mammas knä en stor del av tiden trots att hennes bästa kompis satt precis bredvid och övriga deltagare var hennes andra dagiskompisar och deras familjer. Att hälsa på Mulle gick hon motvilligt med på för att få sitt diplom. Efter skogsutflykten var det dags att byta ut gummistövlar och keps mot kalasklänning och finskor. Skogsmiljön ersattes av en toppfräsch lägenhet i modern stadsmiljö då det på kvällen var dags för inflyttningsfest. Då var Livias tidigare blyghet som bortblåst. Hon gick utan problem och satte sig bredvid två för henne helt okända medelålders damer och berättade sitt livs historia. En av dem fick dessutom en inbjudan till hennes födelsedagskalas. Hon umgicks också mycket avslappnat med 25-åringarna och när hon ville ha hjälp att förse sig från dessertbuffén frågade hon oblygt en av värdinnorna. Mamma och pappa brydde hon sig knappt om på hela kvällen. En konstrasternas tjej alltså. Jag undrar om det betyder det att vår lilla tjej känner sig mer hemma i en fräsch våning än bland barr och mossa eller om hon helt enkelt är ovanligt mogen och trivs bättre i sällskap av vuxna än jämnåriga. Hur som helst, tack C och J för en supertrevlig kväll!
Etiketter:
Livias liv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vilken modig liten tjej som bjöd in en dam till sitt födelsedagskalas också! Hoppas du haft en fin helg för övrigt!
Vad gulligt! Hon är säkert väldigt mogen, tror jag :D
Katinka: Visst är hon! Önkar jag själv hade lite mer av det där modet ibland :)
Egoinas mamma: Så är det säkert!
Skogsmulle kan vara lite pirrigt att träffa, kan jag tänka mig. Då kan det kännas tryggt med mamma och pappa!!!
Och på fest ska man ju mingla;)
En smart tjej!!!
Ha en fortsatt skön söndag!!!!
Kramkram:)
Hej hej! Anna från Philadelphia här! :)
De upphör aldrig att förvåna - barnen. Alltid lika spännande. Kul att hon tog för sig så på kalaset - att vara en god minglare i stadsmiljö är ju inte fy skam:)
Antagligen är hon precis som vi andra, ibland är man på humör, ibland inte. Och så känner de av när vi vill att de skall göra på ett visst sätt och är det något som är säkert så är det att man inte kan styra barn. Åtminstonde funkar det inte för mig när jag försöker få barnen i en viss riktning.
Visst är det skönt - och jobbigt - att de är så starka individer så tidigt i livet?
Heidi: Ja, Skogsmulle är ju en lustig filur :) Helt klart mer användbart att kunna mingla bland vuxna!
Anna: Hej och tack för titten :)
Speja: Nej, det är ju det som är så härligt, att de alltid lyckas överraska en på nya sätt :)
Maria: Nej, inte är de lättstyrda inte :) Men som du säger det är fantastiskt att de är självständiga individer redan som små.
Skicka en kommentar