tisdag 12 maj 2009
Ordning och reda
Jag tycker om när det är ordning och reda. När var sak ligger på sin plats. När böckerna står i givakt i bokhyllan och när kryddburkarna är sorterade i bokstavsordning. Innan jag slog mig ner här vid datorn med min tekopp, gick jag en runda genom huset. Jag noterade kokböckerna som Albin rivit ut ur bokhyllan, resterna av ett dockkalas i vardagsrummet, pyjamasarna som låg slängda i badrummet, gröten som var utsmetad över köksbordet och alla bilar, bollar, böcker och klossar som låg utspridda över köksgolvet. Men konstigt nog kände jag ingen irritation över denna oreda. I stället tänkte jag på de små individer som orsakat den och de är inte bara bra på att sprida ut saker, de är också fantastiska på att sprida glädje och kärlek omkring sig. Och vad är väl ordning och reda jämfört med det? Ett välordnat hem kan jag ha när jag blir pensionär.
Etiketter:
Mammaliv,
Småbarnsliv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Fin inställning. Den måste jag försöka anamma:)
Speja: Jag måste erkänna att det inte alltid funkar, men rätt inställning är första steget :)
Har också börjat inse det. Till exempelvis försöker jag tänka mer accepterat när barnen spelar wii och när det låter så... att en dag kommer jag sakna det istället. Det är nog ett rätt långt första steg, det tog många år att släppa pedantering... eller så blev jag själv så lat;) Hahaha!!!
Ha det gott!!!
Väl sagt! Jag jobbar hårt på att anamma samma inställning; städa kan jag göra sen, nu är det lillen och jag som gäller... : )
Heidi: Ja, lathet är ju ett sätt att lösa problemet :) Men som du säger kom man helt säkert sakna det när det tar slut...
A & Lilla P: Precis! Det är så kort tid de är små.
Länge, länge tryckte mina barn altid in böckerna i bokhyllan så att raderna såg alldeles skeva ut. Det kan jag nästan sakna ibland.
Tanten: Ja, jag kan tänka mig att man kommer sakna det man minst anar just nu :)
Jag hinner nog ha ett välstädat hem som pensionär i tre veckor om maken och jag pensioneras vid exakt 65. Barnen i all ära, men deras far är kungen av stök!
anne: Ja, då är det ju värre! Att lära gamla hundar sitta är ju dessutom svårare ;)
Skicka en kommentar