Mitt England

I år är det tio år sen jag flyttade hem från England. Efter fyra års exil kändes allt svenskt fantastiskt och det kändes skönt att lämna allt det jag retade mig på med det konservativa England. Nu med lite perspektiv ser jag i stället charmen med det typiskt engelska och saknar sådant som att busschauffören/mannen i närbutiken/brevbäraren kallade en love och att männen var lite mer gentlemen. Att det t.ex. inte finns några hissar i tunnelbanan vägs ju helt klart upp av att det alltid finns en artig engelsman till hands för att hjälpa till med barnvagnen. Annat jag saknar från min Englandstid är helgmornarna, eller snarare förmiddagarna, med Daily Telegraph, Times, Elle och Cosmopolitan; pubrundorna; Sunday lunch på ett lantligt hotell; de lediga eftermiddagarna med ostörd shopping; fish 'n' chips i tidningspapper på stranden... Men det handlar nog mer om att jag som mamma ibland kan sakna det fria livet som student. Hur som helst känns det alltid lite som att komma hem att komma till England. Tack England, för att du visade dig från din bästa sida, men framför allt tack M för de underbara dagar vi haft hos dig och inte minst för den barnfria kvällen, som fick mig att känna mig åtminstone lite som en fri student!