Midsommarminnen

Regn och kyla på midsommar känns nästan lika självklart som sill, jordgubbar och snapsvisor. Det är nästan en del av traditionen att man ska sitta ute och huttra i sin nyinköpta sommarklänning eller till och med vara tvungen att inta sillunchen inomhus till ackompanjemang av regnets strilande. Eller så är det bara så att det är de midsomrarna man minns. Jag minns t.ex. när jag var tonåring och skulle fira midsommar med tjejgänget på Möja och regnet började ösa ner så fort båten lämnat kajen i Stockholm. Vi hann inte mer än få upp vårt tält i lervällingen innan vi hade fått nog och tog första båten tillbaka till fastlandet. Även på bilderna från Livias första midsomrar syns regntunga skyar och tjocka tröjor. Däremot midsomrarna då man själv var liten verkar fyllda av idel solsken. Var det kanske bättre förr ändå eller är det minnet som sviker mig? Just nu ser det grått ut för årets midsommar, men än finns det hopp om en ljusare morgondag...