tisdag 30 juni 2009
Är det synd om morfar?
Enligt rapporterna från sommarstället går det ingen nöd på dem där ute. Det badas, grillas, leks, åks båt... Men vad gör egentligen morfar? Livia kommer in och ser honom ligga på en bänk med ett lakan över sig. Hon tittar länge, men säger inget. En stund senare när hon ska gå och lägga sig säger hon till pappa: "Jag tycker synd om morfar." "Varför då?" undrar pappa. "Det ser ut som han ligger på sjukhus." Pappa försöker förklara att han får massage av släktens nyblivna massageterapeut. Livia upprepar trots det flera gånger att hon tycker synd om morfar. Att förstå att han faktiskt ligger där frivilligt och dessutom antagligen har det rätt så skönt är inte lätt för henne att förstå.
Etiketter:
Livias liv,
Småbarnsliv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Barn tänker inte alltid som vi vuxna, det kan bli hur galet som helst. En liten tös var jätteledsen för att pappa blivit skjuten i ryggen. Grät och var alldeles förtvivlad tills dagispersonalen fick ringa hem och höra hur det var med pappan. Det visade sig att han hade ryggskott...
Det är ju en av många saker som gör barnen så underbara :-)
Deras tänk är så fantastiskt fint :-)
Det är så många underbara och självklara tanka som rör sig i våra barns huvud, det är en ren gåva att få ta del av deras illmariga, kloka, roliga och klockrena funderingar :-) Tack för att du förmedlar dem! KRAM
Nähä, honom är det inte ett dugg synd om
Men det är härligt med barns tankar och funderingar.
Kram!
haha...ja, det är inte lätt att förstå alla gånger. ^^
Tusen tack för din fina kommentar inne hos mig.
Hoppas ni får en riktigt fin onsdag!
Kram
Åh, en "egen" massageterapeut, härligt!
Ibland kan ju vuxenvärlden verka skrämmande för barn, även det som verkligen inte är farligt! Skönt att hon ändå kan säga det, så hon inte går och funderar och fantiserar för sig själv. Goa unge!
Barn är härliga!
Åsa: Oj, så tokigt det kan bli! Men det är verkligen inte lätt att hålla reda på alla olika betydelser av orden för de små :)
Barnens Hjältar: Visst är det!
Therese: Vassego! Det vidgar verkligen ens egen tankevärld att få ta del av deras :)
Katti: Helt sant :)
Amanda: Tack själv :) Hoppas din dag också är fin!
Cina: Ja, det är inte så tokigt! Har inte fått tillfälle att utnyttja henne själv än ;) Ibland är det ju inte så lätt att sätta ord på det, men det är ju tur att de försöker!
Metti: Det är dom helt klart!
Skicka en kommentar