söndag 14 juni 2009
Söner och....?
Tidig junimorgon i ett tyst hus. Endast regnets smattrande mot fönsterrutorna hörs. Albin sitter tillbakalutad i soffan hos mamma och dricker morgonvällingen. Livia kommer upptassande och kryper upp bredvid mamma och lillebror. "Godmorgon, älskling", säger mamma. Livia funderar en liten stund och säger sedan: "Är jag älskling och han son?" samtidigt som hon pekar på Albin. Mamma svarar: "Ni är båda mina älsklingar." "Men han är son och jag är...?" "Jaha, du menar att du är min dotter och Albin är min son?" "Ja, just det", svarar Livia.
Etiketter:
Livias liv,
Mammaliv,
Småbarnsliv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Så gulligt:)
Ha en fin kväll
Kram Lallis
Vilken söt kommentar ..frågar man inte så får man inget veta .-)
Det är minsann inte så lätt att hålla isär begreppen när orden uttalas med samma varma känsla;)
Barn är så insiktsfulla & tänkande *sött* =)
Gog måndag!!
Jo det är sant...det är endel av spänningen med livet. Osäkerheten alltså:)
Så söt kommentar...
Tårtan på inlägget innan såg fantastiskt god ut.
Hoppas du får en fortsatt underbar dag!! Kram Caroline
Och föresten...jag tycker absolut du ska komma nästa ¨år på mammablogg galan!! Du får boka in det redan nu:)
Lallis: Visst va det :)
Barnens Hjältar: Precis! Det finns inga dumma frågor...
Speja: Så fint du skrev det :)
Miss M: Ja, de upphör aldrig att förvåna en!
Caroline: Kan meddela att tårtan var god :) Får boka in lite gala till nästa år!
Skicka en kommentar