En gräsänkas vardag

Känslan när jag kom hem ensam till ett tyst och tomt hus var märklig, men på något sätt befriande. En hel kväll fylld av frihet framför mig. Men när jag ätit middag på altanen, bloggat, tagit en joggingrunda, duschat, sorterat tvätt och lagt in räkningar infann sig saknaden efter mina älsklingar, som för tillfället befinner sig på sommarstället.

Kontrasterna mellan kvällens middag i ensamhet och gårdagens, då Livia och Albin busade för fullt, känns väldigt stora.