måndag 29 juni 2009

En gräsänkas vardag

Känslan när jag kom hem ensam till ett tyst och tomt hus var märklig, men på något sätt befriande. En hel kväll fylld av frihet framför mig. Men när jag ätit middag på altanen, bloggat, tagit en joggingrunda, duschat, sorterat tvätt och lagt in räkningar infann sig saknaden efter mina älsklingar, som för tillfället befinner sig på sommarstället.

Kontrasterna mellan kvällens middag i ensamhet och gårdagens, då Livia och Albin busade för fullt, känns väldigt stora.


4 kommentarer:

Mrs. S sa...

Det är konstigt hur mycket man hinner med på en kväll! Men det är lite trist att lägga sig i sängen helt själv.

2BarnsMamman sa...

Mrs. S: Ja, tänk vad effektiv man kan vara om man bara får vara chansen :) Men visst är det ensamt att gå och lägga sig ensam...

Elsa sa...

Vad mysigt !!

2BarnsMamman sa...

Elsa: Det är det :)