Hell hour

Timmen innan middag går i mammamagasinen numera under benämningen hell hour. Hemma hos oss är det inte så mycket barnen, som mamma som gör att denna timme ibland kan bli ett h-vete. När det gäller mat är jag som en bebis. Får jag inte äta var fjärde timme blir jag lätt ledsen och kinkig. När maten, som ikväll, tar längre tid än beräknat är det således inte barnen utan mig man får mata med morotsstavar och nötter för att klara denna timme. När jag, darrande av hunger, äntligen tar ut moussakan ur ugnen kommer Livia, som varit i sitt rum under större delen av middagsförberedelserna och frågar förvånat: "Har inte vi redan ätit?" Då tänker jag att det är tur att hon inte brås på mamma, åtminstone på just den här punkten.

En mammas shoppingvanor

Sen jag blev mamma har mitt shoppingbeteende förändrats markant. För det första tillbringar jag inte alls lika mycket tid i butiker längre. Det är liksom svårt att klämma in det mellan dagishämtningar, blöjbyten, amningar och barnmatsmosande. Dessutom läggs en stor del av det jag tidigare spenderade på mig själv i stället på barnen. Om jag väl ger mig ut på stan kan man ge sig sjutton på att jag hamnar på barnavdelningen. Men det är som sagt inte så ofta för den sista förändringen är att jag numera handlar det mesta på nätet. Det måste ju vara det ultimata sättet att shoppa på för en småbarnsmamma. Att när barnen somnat helt enkelt kunna klicka hem allt man behöver utan att lyfta vare sig blicken från skärmen eller rumpan från stolen. Ett av mina favoritställen för att krydda barnens garderober med lite godbitar är Freshmilk. Där hittar man Katvigs randiga kreationer, Decents tuffa apor och Kikkids coola kläder för att bara nämna några. Just nu pågår en tävling där man kan vinna presentkort där. Kolla in den du också!


Albin i body... och mössa från Decent.


Kidsen i mössor från Kikkid.

Vårpromenad

Recept på en lyckad vårpromenad

Börja med att täcka vattenytan med solglitter.
Lägg sen till lite fågelkvitter i träden.
Strö ut lite tussilago och vitsippor i skogsbackarna.
Placera ett leende barn i vagnen.
Avsluta med en kopp kaffe på altanen.
Resultatet blir en lycklig mamma.

Tjejer på vift

Idag har jag haft en riktig tjejdag med shopping och lunch på stan. Under lunchen blev det förstås en massa tjejsnack där ämnen som skillnaden mellan måsar och änder, arrangemangen i restaurangens blomsterlådor, servitrisens frisyr och biker-mode avhandlades. I affärerna var mitt sällskap mest intresserad av att titta på saker som glittrade och helst av allt ville hon gå direkt till godisaffären. Hon fick som vanligt all uppmärksamhet och charmade både servitören och butiksbiträdena med sitt leende. Dessutom lät hon mig betala överallt. Trots det hade vi en jättemysig förmiddag tillsammans, jag och min lilla tjej.

En kärleksförklaring

Min älskling,
Saknaden efter dig har varit större än ord kan beskriva. Det känns som en evighet sen jag fick känna din ömma värme smeka mina ögonlock, mina rodnande kinder och min nästipp. Varje flyktigt möte gör längtan efter dig än värre att utstå. Tillvaron utan dig har tett sig så mörk och nu när du återvänt fylls mina dagar åter av ljus. Allt som dog sen du så hastigt lämnade mig har nu åter blommat upp och plötsligt fått nytt liv. Att åter få känna din underbara doft och lyssna till alla dina välbekanta ljud fyller mig av lycka. Jag önskar bara att du kunde ge mig ett löfte om att inte överge mig igen. Du finns ständigt i mina tankar. Våren, jag älskar dig!
Din för alltid

VIP-kort på öppna förskolan

Idag var vi på öppna förskolan, men sist vi var där blev vi nekade att komma in. En dörrvakt talade med vänlig men bestämd röst om för oss att det tyvärr var fullt och jag tror inte att det berodde på vår klädsel för Livia bar kort-kort och Albin senaste modellen av jeans med resårmidja. Tydligen har det blivit svårare att komma in på öppna förskolan än på senaste innestället vid Stureplan (eller vilken del av stan det är som gäller nu för tiden. Det var ett tag sen jag hade koll på sånt.) Jag antar att det är baby-boomens baksida. Vad är nästa steg måntro? Att införa VIP-kort på öppna förskolan?

En mogen treåring

Från Livias rum hörs inte längre tonerna av "Hujedamej", "Sjörövar-Fabbe" och "Piluttavisan". I stället har hon på sin lilla radio rattat in "Favorit - musik för vuxna öron" och huset fylls av gamla hits.

Morgonstund har guld i mund

Det är inte alltid helt lätt att få Livia att fokusera på frukostätning, påklädning och tandborstning innan vi ska iväg till dagis på mornarna. Därför kan det hända att man som mamma säger: "Vi hinner inte färglägga/klä ut oss till prinsessor/läsa böcker/titta på TV nu." Kanske lite för ofta insåg jag i morse när Livia från toalettstolen sa: "Mamma, vi hinner inte tvätta händerna" för att slippa undan denna tråkiga och tidsödande aktivitet.

Dejlige Danskar

Jag är ett stort fan av danska TV-serier, men vad är det egentligen som gör dem så speciella? Att satsa på en dansk serie känns lika säkert som att satsa på en sydafrikan när man ska köpa rödvin eller på en indier när man ska äta take-away. Det är nåt visst med dem. Karaktärerna känns trovärdiga och är dessutom lite lagom snygga, inte alls så där Hollywoodskt perfekta utan mer som grannen bredvid. Storyn är lagom fängslande och dramatisk och miljöerna känns hemtrevliga och är dessutom kryddade med stilfulla danska inredningsdetaljer. Det är därför jag fastnat för såväl Anna Pihl som Brottet och just nu för Sommer. Den sistnämnda gick ut lite svagt, men så småningom infann sig den där sköna danska känslan, som gör att vi troget slår oss ner med vår tekopp framför TV:n varje onsdag kl. 21. Därför lämnar jag er nu för att gå och sätta på vattenkokaren.

Nya rummet

När jag var liten byggde vi till ett rum i vår enplansvilla. Det rummet kallades då, inte helt oväntat, nya rummet. Att det däremot fortfarande hette nya rummet tio år senare när mamma och pappa flyttade från huset och både jag och min syster bott i det är kanske lite konstigare. Livia har nu flyttat in i sitt nya rum. Jag undrar hur länge det kommer kallas för nya rummet. Innan flytten var vi lite oroliga för om Livia skulle vilja lämna sitt, numera, gamla rum. Men hon har bara varit positiv till det. Hon undrade lite om bäddsoffan skulle stå kvar i stället för hennes möbler, men när hon väl insåg att alla hennes saker skulle flytta med var hon helt nöjd. Att hon hamnade lite längre från mamma och pappa verkade inte heller bekymra henne. I stället konstaterade hon bara att det blev närmare till badrummet, vilket ju kan vara praktiskt: "Om jag är jätte kissnödig, så hinner jag ju i alla fall."

Äntligen!

Nu har jag också sett den - Sex and the city-filmen! Förmodligen sist av alla, men vad kan man begära av en småbarnsmamma i förorten? Den levde absolut upp till förväntningarna, trots att de var lika höga som Carries klackar. Jag njöt av varje minut av coola outfits och sköna uttryck från tjejerna. Även Niclas, som inte sett ett enda helt avsnitt av serien gillade den. Så ifall det nu finns någon annan småbarnsmamma härute i förorten, som ännu inte sett den, säger jag bara: "Gör det!"

Jag och tystnaden

Efter påskhelgens intensiva umgänge med nära och kära känns huset ovanligt tyst och tomt idag. Utanför sover lilleman så fridfullt i sin vagn och här sitter jag ensam med resterna av helgens kycklingsallad och hör bara tystnaden. Inte ens solen håller mig sällskap.

Stora barn

Ett tecken på att man har stora barn är när man får sitta i framsätet tillsammans med sin man och båda barnen åker där bak. Att sen den lille skriker som en gast för att han inte lyckas få in fingrarna i munnen och den stora gråter för att den lille skriker, så att man i alla fall inte kan prata med varandra, är små detaljer man får bortse ifrån. När båda väl somnat känns det bra att sitta där bredvid sin man.

Livia flyttar

För någon månad sen frågade Livia mycket oroligt om hon kommer bo i ett eget hus när hon är mamma. När jag svarade att det kommer hon göra, sa hon med gråt i rösten att hon aldrig ville flytta ifrån mamma och pappa. Jag försäkrade henne då om att hon förstås får stanna hos oss så länge hon vill. Hon har också under lång tid planerat för ett framtida bröllop med antingen pappa eller lillebror, men idag deklarerade hon att hon gifter sig med Tim (en dagiskompis) redan i sommar. Pappa, som förstås känner sig utkonkurrerad undrar varför hon ändrat sig. Då konstaterar hon sakligt: "Du är ju redan gift, så då kan inte vi gifta oss." Hon fortsätter sen med att tala om att hon även kommer lämna oss för att flytta in i ett slott. Det är med blandade känslor vi mottar dessa nyheter och det känns skönt att flyttlasset idag bara gick en bit längre ner i korridoren.

Påskens besvikelser och överraskningar

Påsken har bjudit på besvikelser såväl som överraskningar. Det som på påskaftonen började som en besvikelse över en inställd middag övergick snart till glädje över en spontanfika och årets första grillning. Besvikelsen över det försvunna påskägget förbyttes snart till upphetsning när det visade sig vara starten på en jakt, som via husets alla rum och Livias alla gosedjur till slut ledde fram till det åtråvärda ägget, som hittades hos Kroko krokodil i klädkammaren. Albins stora besvikelse var insikten om att man trots ihärdiga försök att ta av solhatten ändå inte blir av med den. Men en överraskning i form av en lillasyster, en mamma eller en pappa som tittar fram bakom ett hörn och utbrister titt-ut var tillräckligt för att en sån besvikelse skulle glömmas bort. Min egen besvikelse över ett uteblivet påskägg, förbyttes till lycka när jag öppnade köksskåpet för att länsa de sorgliga resterna av Livias ägg och i stället hittade en överfull påse med lösgodis.