En vecka i fjällen

Under en vecka i fjällen hinner man åka mycket skidor upp och ner för backarna. Man hinner grilla korv, dricka varm choklad och äta ganska många små kexchoklad. Man hinner leka med kusiner, och såväl nya som gamla vänner. Man hinner njuta av sol, klarblå himmel och vackra vyer. Man hinner gå på barnens after-ski och spela kort med mormor och morfar medan mamma och pappa får en pubkväll på byn. Man hinner spela mycket Wordfeud, Super Mario och Blixten-memory. Man hinner ta en fika i toppstugan, en sväng i blåbärsskogen och en tur i björnparken. Man hinner få lite feber, magsjuka och nässelutslag. Men framför allt hinner man umgås och ha en himla massa skoj.

Familjens egna semlor

Idag piggade vi upp oss i sjukstugan genom att baka våra egna semlor och förstås genast provsmaka dessa. Semlorna gavs följande betyg av de respektive familjemedlemmarna.

Pappa: 5 getingar
Albin: 5 kilometer getingar eller 100 sjörövare
Livia: 100 hjärtan
Mamma: 5 stjärnor
Ett resultat som väl snarast måste betraktas som full pott!

Natur och kultur

I lördags besökte hela familjen för första gången Naturhistoriska muséet. Barnen var väldigt fascinerade av såväl dinosaurier, robotdjur, insekter, fiskar som vanliga svenska djur och människokroppen. Alla knappar och spakar testades och många frågor ställdes om allt de såg och upplevde. Dagen därpå besökte vi den verkliga naturen när vi gick ut i skogen och grillade korv. Barnen var då lika glada att åka skridskor i diken, hoppa från stenar och leka följa John. Det blev två skilda men roliga och uppskattade upplevelser av naturen!

Disney on Ice

Nya leksaker är förstås julklappar som uppskattas av barnen, men något som uppskattas minst lika mycket är en upplevelse. Igår var det dags för hela familjen att för första gången bege sig till Globen för att se Disney on Ice. Efter en något sen ankomst, p.g.a. fruktansvärda bilköer, hittade vi våra platser och kastades direkt in i äventyren som utspelades på isen. Prinsessor, hjältar och andra välbekanta figurer dansade, sjöng och bjöd på en mycket färgsprakande och underhållande föreställning. Livia och Albin följde allt med stor uppmärksamhet och önskade sig genast biljetter till nästa år.

Årets familjebild

Ända sen Livia föddes har vi haft som tradition att varje år ta kort på hela familjen framför granen. Så länge barnen var små var det inga större problem att få dem att stå still framför kameran. I år var det dock en närmast omöjlig uppgift. Den första prövningen var att försöka få dem ur myskläderna och i något som liknade julkläderna då vi förstås inte lyckats få till något fototillfälle på självaste julafton. När så detta första steg var avklarat gällde det att försöka få båda barnen att posera framför granen samtidigt. Albin ville helst göra superhjälte-poser och hade väldigt svårt att låta storasyster vara, men till slut lyckades vi i alla fall få till både en bild med hela familjen samlad och ett syskonporträtt.

Mamma, jag vill ha en cool familj!

Livia: Jag önskar att vi var en sån där cool familj.
Mamma: Vadå? Vi är väl coola?
Livia: Nää.
Mamma: Hur är en cool familj då?
Livia: Pappan har trasiga jeans och skinnjacka och mamman har en rosa glittrig jacka.

Middag på stranden

Att avnjuta rökt fisk och räkor på en stenig strand i solnedgången tillsammans med familjen. Det är livet!

Mätt och belåten

Valborgsmässoafton tillbringas hemma hos barnens syssling och hans föräldrar. Efter att ha avnjutit en mycket god middag och en mumsig dessert, konstaterar Albin: "Mätt, gå hem." Mamma och pappa vill dock gärna stanna lite till och umgås och Albin verkar trivas i sin sysslings sällskap och inte minst med hans stora traktor, så han invänder inte mot detta. Inte heller protesterar han mot att så småningom somna bredvid storasyster, vilket de vuxna uppskattar mycket.

Den stora vårrensningen

Hela vintern har snödrivorna legat höga i trädgården. Idag bestod drivorna i stället av bråte, som rensats ut från förrådet. Såna drivor ger vårkänslor. Inte minst när solen strålar ner på dem!

Vi drar till fjällen

Efter sex timmar, tre stopp, ett antal godis-och russinmutor och ännu fler ”Är vi framme snart?” nådde vi äntligen vårt mål. Livia utbrast: ”Åh, vad det är underbart”, så fort vi steg in i den traditionsenligt furuinredda fjällstugan. Albin gjorde sig också genast hemmastadd. Han tog fram en kaffekanna från köksskåpet och sa: ”Kanna blomma.” Några blommor fanns det dock inte att vattna, men annars finns här allt vi behöver för en vecka i fjällen.

Söndagslunch

När korven egenhändigt grillats och avnjuts i skogen tillsammans med goda vänner och årets första värmande solstrålar smakar den som allra bäst!

Generationsboende

För ett par helger sen testade vi om det här med generationsboende kan vara något att satsa på då vi delade hus inte bara med mina föräldrar utan även med svärföräldrar och svägerska. Visst hade det sina fördelar. Det fanns ju alltid någon tillgänglig som kunde ta hand om disken, underhålla barnen, klippa gräset eller laga mat. Livia verkade nöjd med arrangemanget då hon fick uppmärksamhet från alla håll. Även mormors mat föll henne i smaken. Hon kommenterade västerbottenpajen med: "Pajen som mormor hade, som det nästan inte var nåt i, var jättegod." Albin var inte lika lättflörtad. Han släpper inte gärna mamma och pappa med blicken och håller helst även ett stadigt tag i mammas tumme, men även han mjuknade under helgen. Trots det känner jag mig inte helt övertygad om att denna boendesituation skulle vara hållbar i längden. Förmodligen är generationsboende i små doser optimalt, men som ett permanent tillstånd skulle det nog inte vara särskilt positivt för familjerelationerna och det tror jag både föräldrar och svärföräldrar håller med om.

Livia flyttar

För någon månad sen frågade Livia mycket oroligt om hon kommer bo i ett eget hus när hon är mamma. När jag svarade att det kommer hon göra, sa hon med gråt i rösten att hon aldrig ville flytta ifrån mamma och pappa. Jag försäkrade henne då om att hon förstås får stanna hos oss så länge hon vill. Hon har också under lång tid planerat för ett framtida bröllop med antingen pappa eller lillebror, men idag deklarerade hon att hon gifter sig med Tim (en dagiskompis) redan i sommar. Pappa, som förstås känner sig utkonkurrerad undrar varför hon ändrat sig. Då konstaterar hon sakligt: "Du är ju redan gift, så då kan inte vi gifta oss." Hon fortsätter sen med att tala om att hon även kommer lämna oss för att flytta in i ett slott. Det är med blandade känslor vi mottar dessa nyheter och det känns skönt att flyttlasset idag bara gick en bit längre ner i korridoren.

Påskens besvikelser och överraskningar

Påsken har bjudit på besvikelser såväl som överraskningar. Det som på påskaftonen började som en besvikelse över en inställd middag övergick snart till glädje över en spontanfika och årets första grillning. Besvikelsen över det försvunna påskägget förbyttes snart till upphetsning när det visade sig vara starten på en jakt, som via husets alla rum och Livias alla gosedjur till slut ledde fram till det åtråvärda ägget, som hittades hos Kroko krokodil i klädkammaren. Albins stora besvikelse var insikten om att man trots ihärdiga försök att ta av solhatten ändå inte blir av med den. Men en överraskning i form av en lillasyster, en mamma eller en pappa som tittar fram bakom ett hörn och utbrister titt-ut var tillräckligt för att en sån besvikelse skulle glömmas bort. Min egen besvikelse över ett uteblivet påskägg, förbyttes till lycka när jag öppnade köksskåpet för att länsa de sorgliga resterna av Livias ägg och i stället hittade en överfull påse med lösgodis.

Förortsfamiljens fria fredag

Storasyster serverar sensationella sandskapelser

(plus prinsessans piffiga påskmuffins).

Lillebror lullar lyckligt leende, läser lite lättsmält litteratur.

Pappa preppar papperstapeten, pre pastellpåstrykning.
Mamma myser med mumsiga muffins

(krattning kräver kaloririkt kakintag!).