tisdag 1 december 2009

Dagistårar

Trots att Livia har gått på dagis i nästan tre år händer det att hon blir ledsen på morgonen när vi lämnar henne. Under hösten har dessa tillfällen varit sällsynta, men i morse grät hon otröstligt trots att bästa fröken tröstade och kompisarna stod bredvid och ville leka. Till slut lugnade hon ner sig och sa att hon ville att mamma skulle vinka nere vid staketet. Under tiden hade Albin, som inte ens har börjat på dagis än hunnit ta för sig i sandlådan och blev förevisad alla bilar och traktorer av de större killarna. På väg mot staketet skar det i mitt mammahjärta samtidigt som tanken på Albins fina mottagande fyllde det med värme.

4 kommentarer:

Mrs. S sa...

Usch - det är verkligen hemskt att behöva gå när de gråter. Fast man vet att de har det bra där och att tårarna försvinner fort så gör det ont...

Therese sa...

Ja fy, det är hemskt att lämna barnen när dom är sådär ledsna. Jag brukade alltid ringa efter en stund och kolla hur det gick, och då var det alltid bra igen. Man vet ju att det blir det, men så skönt att få den bekräftelsen.
Kram

kristin sa...

attans va svårt det kan vara, förstår dig även om jag själv inte är mamma! stor kram

2BarnsMamman sa...

Mrs. S: Ja, det gör ont att se sina små ledsna.

Therese: Ja, det är skönt att få höra det även fast man vet att det alltid brukar bli bra.

kristin: Ja, ibland är det tufft att vara liten - och att vara mamma!