Dagistårar

Trots att Livia har gått på dagis i nästan tre år händer det att hon blir ledsen på morgonen när vi lämnar henne. Under hösten har dessa tillfällen varit sällsynta, men i morse grät hon otröstligt trots att bästa fröken tröstade och kompisarna stod bredvid och ville leka. Till slut lugnade hon ner sig och sa att hon ville att mamma skulle vinka nere vid staketet. Under tiden hade Albin, som inte ens har börjat på dagis än hunnit ta för sig i sandlådan och blev förevisad alla bilar och traktorer av de större killarna. På väg mot staketet skar det i mitt mammahjärta samtidigt som tanken på Albins fina mottagande fyllde det med värme.