måndag 31 augusti 2009

Generationsboende

För ett par helger sen testade vi om det här med generationsboende kan vara något att satsa på då vi delade hus inte bara med mina föräldrar utan även med svärföräldrar och svägerska. Visst hade det sina fördelar. Det fanns ju alltid någon tillgänglig som kunde ta hand om disken, underhålla barnen, klippa gräset eller laga mat. Livia verkade nöjd med arrangemanget då hon fick uppmärksamhet från alla håll. Även mormors mat föll henne i smaken. Hon kommenterade västerbottenpajen med: "Pajen som mormor hade, som det nästan inte var nåt i, var jättegod." Albin var inte lika lättflörtad. Han släpper inte gärna mamma och pappa med blicken och håller helst även ett stadigt tag i mammas tumme, men även han mjuknade under helgen. Trots det känner jag mig inte helt övertygad om att denna boendesituation skulle vara hållbar i längden. Förmodligen är generationsboende i små doser optimalt, men som ett permanent tillstånd skulle det nog inte vara särskilt positivt för familjerelationerna och det tror jag både föräldrar och svärföräldrar håller med om.

3 kommentarer:

Fyrbarnsmamman sa...

Kloka ord där! :)
Kram

Therese sa...

I lagoma doser är det nog idealiskt, men som sagt inte i längden... Och jag gillar beskrivningen av pajen som att det nästan inte var något i den, barn kan då få till det! Önskar dig en fortsatt trevlig vecka! Kram

2BarnsMamman sa...

Fyrbarnsmamman: Inte sant!

Therese: Lagom är bra :)