Med vår lilla fyraåring är det antingen upp eller ner, svart eller vitt. Det finns liksom inget mellanting, ingen gråskala. När hon är glad fullkomligt sprudlar hon av lycka och älskar hela världen och när hon är arg är hon som ett litet åskmoln och ingenting är bra. När hon befinner sig i det senare tillståndet säger hon själv: "Jag är arg som en isbit." och motsatsen till det måste väl vara glad som en spisplatta, eller?
tisdag 25 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Haha, lite bakvänt kanske?? :)
Härligt med barn som törs visa vad dom känner.
Vet hur det kan vara med dessa svart vita känslor som har en son med ADHD....ingen gråskala där heller :)
Kram
Vilken mysig blogg du har! Fina bilder!
Hit kommer jag tillbaka!
Hälsar Maud i Kumla
"Arg som en isbit". Fullkomligt glasklart ju, vilket härligt ord för en känsla!
Fyrbarnsmamman: Ja, annars brukar man ju säga att man kokar av ilska :)
Maud: Tack för dina fina ord! De värmer :) Du är så välkommen tillbaka!
Cina: Visst är det! Det låter ju inte alls så dumt när man säger det så!
Skicka en kommentar