Samtidigt, som jag sitter här framför datorn och ensam njuter av en latte, kanske det i en trädgård någonstans i skärgården går en liten flicka och drar sin lillebror i en gammal och mycket välanvänd skrinda. Kanske barnens pappa har lagt sig tillrätta i en hängmatta mellan två äppelträd för att få sig lite välbehövlig vila. Kanske den lilla flickan nu lämnar sin bror bredvid ett jordgubbsland och fortsätter fram till sin pappa i hängmattan. Kanske flickan försöker klättra upp till sin pappa och kanske den lille kvarlämnade brodern då börjar skrika. Kanske pappan just nu inser att det inte blev någon vila - den här gången heller. Kanske jag ska gå och fylla på min latte...
fredag 21 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja ta en latte till! Men visst är det konstigt att det inte går att släppa tankarna på barnen en sekund. Man vill vara själv men samtidigt inte missa en sekund i deras liv.
Stackars pappan....
Mrs. S: Helt sant! De finns i ens tankar hela tiden. Men visst kan man uppskatta lite egentid ibland också :)
anne: Ja, stackars honom :)
Skicka en kommentar