Tomteminnen

Då mina första egna tomteminnen inte är särskilt positiva utan består av tårar och en rädsla inte bara för tomten utan även för farbror som dolde sig bakom tomtemasken ville jag skona mina egna barn från detta möte så länge som möjligt. Livia var därför två vid sitt första besök av tomten. Det gjorde dock inte att hon var mindre rädd. När hon såg honom närma sig utanför fönstret bad hon att vi inte skulle släppa in honom. Efter första chocken, hämtade hon sig dock och mottog klapparna. Även förra året, när hon var tre, var hon tveksam när tomten gjorde entré. Strax blev hon modigare och avslöjade farfar bakom masken, men riktigt säker verkade hon inte. Albin fick, som lillebror, träffa tomten redan innan han fyllt ett. Kanske var det en bättre strategi trots allt. Han hade nämligen ingenting emot att få en kram av tomten trots att farfar, som han då var minst sagt reserverad emot, dolde sig bakom masken. I år kom tomten på natten när alla sov och det besöket framkallade varken rädsla eller tårar hos någon.