Skillnaden mellan en trött ettåring och en trött tvåbarnsmamma

När man är en ettårig liten kille finns det inget tilltalande med att få sova. Det tar inte lång tid för ett barn att komma på att det mest effektiva sättet att hålla sig vaken är att vara så aktiv som möjligt. När Albin läggs ner i sin säng försöker han på alla upptänkliga sätt förhindra att somna. Han går mycket metodiskt igenom alla gosedjuren och undersöker hur mycket av varje tass, nos, snabel och svans han kan få in i munnen. Han försöker rulla in sig i kudden. Han reser sig, lägger sig ner igen, sätter sig upp, lägger sig åt andra hållet, suger lite på tårna, brummar som en bil och ställer sig upp igen. Han morrar som ett lejon leker tittut med snuttefilten och spelar en truddelutt på läpparna. Han ställer sig upp ytterligare några gånger tills han inte kan kämpa emot längre utan stupar omkull, tar fingrarna i munnen, lägger sig tillrätta, sluter ögonen och somnar.
När man är en trettiofyraårig tvåbarnsmamma finns det väldigt mycket som är tilltalande med att få sova. Ibland vill man inget hellre än att få lägga sig och sova och när man väl lagt sig har man inga problem med att hänge sig åt sömnen. När mamma är trött och lägger sig i sin säng, lägger hon sig bekvämt tillrätta, sluter ögonen och somnar.