Midsommarminnen

Regn och kyla på midsommar känns nästan lika självklart som sill, jordgubbar och snapsvisor. Det är nästan en del av traditionen att man ska sitta ute och huttra i sin nyinköpta sommarklänning eller till och med vara tvungen att inta sillunchen inomhus till ackompanjemang av regnets strilande. Eller så är det bara så att det är de midsomrarna man minns. Jag minns t.ex. när jag var tonåring och skulle fira midsommar med tjejgänget på Möja och regnet började ösa ner så fort båten lämnat kajen i Stockholm. Vi hann inte mer än få upp vårt tält i lervällingen innan vi hade fått nog och tog första båten tillbaka till fastlandet. Även på bilderna från Livias första midsomrar syns regntunga skyar och tjocka tröjor. Däremot midsomrarna då man själv var liten verkar fyllda av idel solsken. Var det kanske bättre förr ändå eller är det minnet som sviker mig? Just nu ser det grått ut för årets midsommar, men än finns det hopp om en ljusare morgondag...

Lycka

I eftermiddag när jag satt på tåget och kände solen i ansiktet, tittade jag ut över det vackra Stockholmslandskapet och tänkte: ”Vad lycklig jag är!” Det kan man behöva påminna sig om ibland. Jag har så mycket att vara lycklig över och när solen sken och jag faktiskt kunde ana lite sommarkänslor var det så mycket lättare att komma ihåg det.

Mammaledig

Ikväll tar jag ledigt från min roll som mamma och ikläder mig i stället rollen som älskling, jag menar dotter, och lillasyster. Förhoppningsvis slipper jag knuffar och tjuvnyp från storasyster och får njuta av min fisk ifred.

Svenskt sommarmode

Sommaren är fortfarande spårlöst försvunnen. Antingen har hon tagit semester långt härifrån eller så har hon iklätt sig en kallare och betydligt mindre tilltalande skepnad. Hennes frånvaro får konsekvenser inte minst på min garderob. Fortsätter det så här får jag ge mig ut på jakt efter en sommarjacka som klarar minusgrader och vid dagens skoinköp valdes luftiga sandaler och nätta sommarskor bort till förmån för sneakers, vilket i och för sig passar min stil, men inte minst klimatet bättre. Allra bäst hade väl ett par gummistövlar passat, men det hade känts som att ge upp allt hopp på Sommarens återkomst.

Söner och....?

Tidig junimorgon i ett tyst hus. Endast regnets smattrande mot fönsterrutorna hörs. Albin sitter tillbakalutad i soffan hos mamma och dricker morgonvällingen. Livia kommer upptassande och kryper upp bredvid mamma och lillebror. "Godmorgon, älskling", säger mamma. Livia funderar en liten stund och säger sedan: "Är jag älskling och han son?" samtidigt som hon pekar på Albin. Mamma svarar: "Ni är båda mina älsklingar." "Men han är son och jag är...?" "Jaha, du menar att du är min dotter och Albin är min son?" "Ja, just det", svarar Livia.

Kalas

Förväntan, klänning & paket

ballonger, skratt & tårar
tårta, skattjakt & godispåsar...

Det är 4-årskalas!

Tutti-Frutti

Vid frukostbordet i morse berättar Livia att hon och pappa köpt Risi-Fruttiströssel till kalaset. "Du menar Tutti-Fruttiströssel?", undrar mamma. "Jaha, som mina de här tuttarna", säger Livia och pekar på sitt bröst.

Årets kulturhändelse

I tisdags gick den av stapeln, årets kulturhändelse. Den första och enda föreställningen av årets vårshow gavs inför en mycket förväntansfull publik. I år var temat havet och kostymerna var färgsprakande och mycket fantasifulla. Sjöjungfrur glänste ikapp med hajarnas vassa fenor och sjörövarnas välslipade svärd. Showen inleddes lite skakigt då en och annan småkrabba fick rampfeber och gråtande sprang ut i publiken för att få tröst, men sen bjöds det på sång och dans av högsta kvalitet. Tonsäkerheten var visserligen inte alltid den bästa och ibland överröstades sjöjungfrunas skönsång av en haj som ville stjäla showen. Men detta kompenserades av innerligheten och glädjen hos de unga sångarna och dansarna. Föreställningen fick, liksom tidigare år, högsta betyg av såväl kritiker som publik. När tonerna av finalnumret klingat ut möttes ensemblen av stående ovationer.

En efterlysning

En ung kvinna försvann i förra veckan från sitt hem. Hon var vid försvinnandet iklädd en grönskande klänning och bar blommor i sitt solgula hår. Hon är en mycket varm människa och sprider alltid mycket glädje omkring sig. Om du sett till denna kvinna, som lystrar till namnet Sommaren, vänligen kontakta mig snarast så att hon kan återvända till sitt hem.

Trött, trött, trött

Jag hade glömt bort att man blev så här trött av att jobba, men så var det ju också flera år sen jag jobbade heltid sist. Jag tror att jag gör som Albin nu...

Ett år

För ett år sen var han ett pyttelitet hjälplöst knyte. Idag är han en liten kille med oerhört stark vilja och knubbiga ben som han går omkring på. Tänk vad mycket som händer på tolv månader!

Flyg, flyg lilla fluga

Man vet att det varit en bra flygresa när fyra-åringen frågar: "Skulle vi bara åka en sån kort bit?" när man landar och när det amerikanska paret bredvid tittar på ett-åringen och säger: "He was such a good boy, didn't cry at all." Nyckeln till framgång är klistermärken och en godispåse respektive sömn och majskrokar.

Working mom

När pappa står och stryker sin skjorta för att gå ut och äta middag med mamma, kommer Livia springande och frågar: "Pappa, ska du gå till jobbet?" Men pappa ska inte gå till jobbet. Inte på flera månader faktiskt för nu är det mamma som jobbar.

Att resa med barn

När man reser med barn blir det besök i lekparker och på zoo i stället för på museer och konstgallerier. Det blir shopping på Hamley's i stället för på Harrods och hamburgerlunch i stället för vinlunch. Det blir dubbeldeckarbuss i stället för taxi. Det blir glass i stället för drinkar och det blir tidiga kvällar i stället för party. Men framför allt blir det en massa skratt och varje upplevelse blir till ett äventyr.

Mitt England

I år är det tio år sen jag flyttade hem från England. Efter fyra års exil kändes allt svenskt fantastiskt och det kändes skönt att lämna allt det jag retade mig på med det konservativa England. Nu med lite perspektiv ser jag i stället charmen med det typiskt engelska och saknar sådant som att busschauffören/mannen i närbutiken/brevbäraren kallade en love och att männen var lite mer gentlemen. Att det t.ex. inte finns några hissar i tunnelbanan vägs ju helt klart upp av att det alltid finns en artig engelsman till hands för att hjälpa till med barnvagnen. Annat jag saknar från min Englandstid är helgmornarna, eller snarare förmiddagarna, med Daily Telegraph, Times, Elle och Cosmopolitan; pubrundorna; Sunday lunch på ett lantligt hotell; de lediga eftermiddagarna med ostörd shopping; fish 'n' chips i tidningspapper på stranden... Men det handlar nog mer om att jag som mamma ibland kan sakna det fria livet som student. Hur som helst känns det alltid lite som att komma hem att komma till England. Tack England, för att du visade dig från din bästa sida, men framför allt tack M för de underbara dagar vi haft hos dig och inte minst för den barnfria kvällen, som fick mig att känna mig åtminstone lite som en fri student!