När barnen var för små för att leka tillsammans och mest tävlade om mammas uppmärksamhet längtade jag efter den dag de skulle kunna leka och ha kul med varandra. Men när den dagen nu kommit, känns huset plötsligt väldigt tyst och tomt när jag står ensam i köket och förbereder kvällens middag medan de leker ute i trädgården. Med fisksoppan puttrande på spisen passar jag därför på att besöka den fina kojan de inrett och känner mig trots allt glad att de har så roligt tillsammans och inte minst över att Livia är en så fin storasyster.
måndag 6 september 2010
Ett tyst hus
När barnen var för små för att leka tillsammans och mest tävlade om mammas uppmärksamhet längtade jag efter den dag de skulle kunna leka och ha kul med varandra. Men när den dagen nu kommit, känns huset plötsligt väldigt tyst och tomt när jag står ensam i köket och förbereder kvällens middag medan de leker ute i trädgården. Med fisksoppan puttrande på spisen passar jag därför på att besöka den fina kojan de inrett och känner mig trots allt glad att de har så roligt tillsammans och inte minst över att Livia är en så fin storasyster.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag njuter av de tillfällen de leker och är sams, tyvärr är de alldeles för få...
Men vad underbart! Njut av det så länge det varar!
Kram
Mm, var sak har sin tid... Storebror och Storasyster här har nu slutat leka och älskar att stå och knuffas framför skafferiet...
Njut av dessa stunder är mitt råd till dig. Snart kanske de blir som hund & katt ellerså vill Livia snart leka med sina kompisar och detta utan lillebror. Allt kan hända. Njut av att de är så fina tillsammans och att du får egentid om än framför spisen :-)
Vad roligt att de leker så bra tillsammans! kram
Jess: Ja, det gäller att passa på att njuta.
Therese: Det gör jag :)
KaosJenny: Då föredrar jag att det är ute och leker :)
mammaxtre: Egentid är alltid skönt!
mon amie: Absolut!
Skicka en kommentar