torsdag 15 oktober 2009
Killar och deras bilar
Jag tycker inte att vi som föräldrar har påtvingat Albin hans bilintresse. Möjligen uppmuntrade vi det genom att uppskatta när han slutade äta för att peka på varje bil som passerade utanför fönstret eller när han lyckades hitta de få bilar som fanns i Livias leksakssamling och som hon aldrig tittat särskilt mycket åt. Visst tyckte vi också att det var gulligt när han genast körde dem på golvet och brummade för fullt. Initiativet till detta intresse var ändå hans och som mamma till en tjej och kille kan jag inte låta bli att tro att åtminstone en liten del av detta intresse är genetiskt.
Etiketter:
Albins liv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Bilar har funnits i vaddå, ca 150 år? Så snabbt kan ingenting hamna i våra gener...
Däremot lever vi i en värld där vi har väldigt starka uppfattningar om vad som är manligt och kvinnligt. Vilka dessa ideal är har dock förändrats genom tiderna.
Även om vi som vuxna försöker att ge barnen en uppfostran fria från dessa könsroller så är det omöjligt, bland annat genom att vi som deras förebilder är så perverkade av detta.
Jag håller med! Lilla P älskar sina bilar och ratar det mesta annat. Han lägger sig även för att "meka" under sin gå-bil...
Mina två pojkar älskade traktorer när de var pyttesmå, jag tror att det berodde på att de är stora, luktar och låter mycket. Numera är de måttligt intresserade av bilar faktiskt, medan en del av kompisarna är helt galna i allt som har motor och hjul.
Himmel vilket syftningsfel, jag menar ju förstås att traktorerna låter osv. Fast mina gossar kunde visst lukta och låta de också ;)
jag tror fan det oxå, noah är HELT galen i traktorer, lastbilar och bilar, så mycket har vi inte uppmuntrat honom, bilar utklassar ALLT!
Läste en intressant undersökning, där de inte gett flickor dockor och pojkar bilar. Det visade sig att flickorna i brist på dockor bäddade ner bilar och matade dem och pojkar körde rally med dockorna eller lekte krig. Jag tror helt klart att en del av vårt beteende ligger i generna, men visst påverkar även vi det!
Det tror jag också att det kan vara. Min son var likadan:)
kram Lallis
Åsa: Visst är vi otroligt påverkade av de könsroller som råder! Och att uppfostra barnen könsneutralt är nog i princip omöjligt. Jag vet inte heller om jag alltid tycker det är önskvärt, så länge alla har rätt att vara som de själva vill och accepteras för det.
Jag håller absolt med. Vi har heller aldrig varit påstridiga att Lill-killen ska leka med bilar, utan har som er kille hittat storasysters som hon i sin tur aldrig varit intresserad av. Det är inget vi uppmuntrar men inget som vi ska ta ifrån honom heller. En liten del av detta måste vara genetiskt.
Genus - könsroller - sitter så i så mycket mer än i bilar. När jag läste om genus på universitet insåg jag snabbt hur mycket som handlar om det. HUR vi pratar med pojkar/flickor, hur vi pratar med dem på olika sätt osv. Listan kan göras oändlig. Jag håller med Åsa till 100%, det kan omöjligt finns i våra gener, så snabbt funkar inte evelutionen på oss människor =)
Verkar som många med killar har samma erfarenhet! Kanske ligger inte just bilintresset i generna, men visst verkar det finnas skillnader mellan killar och tjejer även om vi förstås påverkar dem mycket med vår syn på manligt och kvinnligt.
Tack för alla kommentarer! Intressant att höra om era erfarenheter och synpunkter!
Skicka en kommentar