tisdag 29 september 2009
Apropå tonårstrots
Ett annat tillfälle när Livia känns som en tonåring är när hon tittar på mig som om jag inte förstår nånting och säger: "Mamma, vad är det med dig?" Det är väl bara att inse att det kommer vara många fler tillfällen när man som mamma är hopplöst ute.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ja, räkna med det!
Säger jag vars barn är 8 och 10. Det lär nog komma mer här också... :)
...å så en kommentar från en negativ tonårsmorsa; Det här är bara början!!!! Hihi... Men varje ålder har sin charm. Men som mor är man oftast HOPPLÖST UTE och FEEEL för att inte tala om SKÄMMIG!!!!
Jag njuter av min yngste... Han är just fyra... Och tänker att jag måste gotta mig med honom medans jag ännu får lov till det!
Kramkram Helena
Tack för titten hos mig! Alltid skoj med nya ansikten!! Önskar dig en fin kväll!
Ja såna tillfällen kommer. Säkert! Men de går över. Jag befinner mig på olika nivåer vad gäller "pinsamma mamman" eftersom det skiljer 10 år mellan äldsta och yngsta. 22-åringen tycker inte längre att jag är pinsam men gissa vad 12 och 13-åringen tycker? 18-åringen står ut, med viss möda!
Ha det gott!
Kram!
Ni verkar överens om att det inte blir lättare att vara mamma när barnen blir äldre :) Jag får passa på att njuta nu!
Välkommen hit, Malin! Kul att du kikar in!
Jag håller med de övriga. Min dotter 14 år, har varit "tonårigaktig" i 3 år nu. Att jag som trots allt är en av de yngsta föräldrarna i hennes klass, kan vara så hopplöst ute, pinsam och trööööög är lite oroande med tanke på att den som finns i magen förhoppningsvis också kommer bli tonåring
Angie: Det verkar höra till mammarollen det där - lika bra att acceptera det :)
Skicka en kommentar