Pricksjukan del 2

Vad gör väl några prickar på en liten kropp
när humöret som alltid är på topp?
Att se ut som syrran är inte illa
tycker brorsan den lilla.
Allt som hon gör är ju rätt
så även att se ut på sådant sätt.
Det är ju faktiskt riktigt flott
och snart ett minne blott.

En cool kille

Även en liten kille kan ha nytta av en handväska. Albin har varken plånbok, mobiltelefon eller läppglans i sin. Men däremot ett gäng småbilar. Och dessutom är det ju en himla snygg accessoar!

Blanda - på rätt sätt

Livia plockar ut kycklingbitarna och mozzarellan från kvällens pastarätt och mamma påpekar att hon kan smaka på allt och att det dessutom blir godare om man äter allt tillsammans. Livia river en stor hög parmesan på sin tallrik, tar en rejäl tugga och säger sen: "Nu äter jag allt tillsammans. All parmusan."

Nyårsafton 2009

Ett gott slut

Tydligen är inte vattkoppor så populära bland andra småbarnsfamiljer. Därför blir det en lugn nyårsafton med familjen i år. Men en pulkafärd i snöyran och mys framför brasan är inget dåligt slut på 2009. Inte heller en kväll i sällskap med endast maken, en hummer, ett gäng pilgrimsmusslor, lite bubbel och ett par, förhoppningsvis sovande, sötisar är så tokigt!

Jag önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!

Nyårstips

När jag fyllde 30 fick jag av en äldre släkting en bok med husmorstips, som enligt givaren var mycket användbara. Så här inför nyårsfesten vill jag passa på att dela med mig av ett av alla piffiga tips, som finns i kapitlet Tjejtips.

Håret
Har du inget avslaget öl att lägga upp håret med går det bra med clubsoda.

Så lycka till med nyårsfrisyren, för clubsoda har ni väl alltid hemma? Och för er som känner er sugna på fler tips kan ni ju försöka få tag på ett eget exemplar av Nina Yunkers Goda råd för alla!

Det var en gång...

...en vacker prinsessa som hette Livia. Hon bodde i ett slott mitt bland de höga snöklädda bergen i isdrottningens land. Den onda isdrottningen, som var mycket avundsjuk på Livias skönhet, lät förtrolla prinsessan så att hennes sköna hy täcktes med röda prickar och låste sen in henne i sin borg högst uppe på den högsta bergstoppen. Förtrollningen skulle inte brytas förrän en tapper riddare kom och befriade henne.

Den ståtlige riddaren, Albin den lille, hörde talas om den vackra prinsessans grymma öde och gav sig genast ut på den mödosamma resan för att befria prinsessan.

Efter fem hårda nätter och lika många hårda dagar nådde han äntligen den isbeklädda borgen och fann den prickiga skönheten. Tillsammans besegrade de den iskalla drottningen och återvände hem till sitt slott och så vitt jag vet så lever de fortfarande lyckliga där.

Ännu mera lycka

Livia och Albin leker mamma, pappa, barn med dockorna under regi av Livia. Hon visar lillebror hur han ska ta hand om de små bebisarna och är mycket tålmodig med honom. Hon verkar nöjd med att ha fått en pappa till sin familjelek och säger själv: "Lycka är att vara snäll mot sin lillebror."

Föräldralycka

Livia och lillebror sitter uppkrupna i soffan och tittar på film när Livia sträcker ut en liten hand och stryker lillebror över håret samtidigt som hon säger: "Lycka är att klappa sin lillebror."

Dagens sjukdomsrapport

Efter en jobbig natt börjar Livia nu tala om sina vattkoppor på ett skämtsamt sätt. Hon säger: "Nu ska du få se en tavla." och så lyfter hon på tröjan och visar sin prickiga mage. Förhoppningsvis är det ett gott tecken.

Om att vara sjuk

Livia börjar bli trött på att läsa böcker, titta på TV, pussla och spela spel, men framför allt trött på feber och kliande utslag. Trött på att ha vattkoppor helt enkelt! Hon konstaterar: "Det är kulare att vara frisk."

Jul, jul strålande jul

Morgonklappar, tomtegröt, feber, Kalle Anka, glögg, mys med nära och kära, sill, köttbullar, Janssons... Skål!, julklappsutdelning, efterrättsbuffé, nedvarvning, choklad och clementiner - det var vår julafton!

Pricksjukan

På julafton strax innan släkten anländer för julfirandet, får Livia feber. Mamma tycker så synd om sin lilla tjej som längtat så länge efter julen och kämpar tappert för att försöka orka med julklappsöppning, julmat och lek med kusinerna, men till slut stupar i säng. När hon vaknade i morse var hon full av prickar och orkar inte ens leka med sina nya julklappar. Framåt kvällen känner hon sig lite piggare och efter en dusch sätter hon på sig sin nya festklänning och vill spela ett parti med nya Fia-spelet. När vi spelat klart speglar hon sig och konstaterar: "Mamma, jag tycker att jag faktiskt är söt med dom här prickarna." Och det måste mamma ju förstås hålla med om.

Tomteminnen

Då mina första egna tomteminnen inte är särskilt positiva utan består av tårar och en rädsla inte bara för tomten utan även för farbror som dolde sig bakom tomtemasken ville jag skona mina egna barn från detta möte så länge som möjligt. Livia var därför två vid sitt första besök av tomten. Det gjorde dock inte att hon var mindre rädd. När hon såg honom närma sig utanför fönstret bad hon att vi inte skulle släppa in honom. Efter första chocken, hämtade hon sig dock och mottog klapparna. Även förra året, när hon var tre, var hon tveksam när tomten gjorde entré. Strax blev hon modigare och avslöjade farfar bakom masken, men riktigt säker verkade hon inte. Albin fick, som lillebror, träffa tomten redan innan han fyllt ett. Kanske var det en bättre strategi trots allt. Han hade nämligen ingenting emot att få en kram av tomten trots att farfar, som han då var minst sagt reserverad emot, dolde sig bakom masken. I år kom tomten på natten när alla sov och det besöket framkallade varken rädsla eller tårar hos någon.

En vit jul

En riktigt god vit jul till er alla från oss alla