Feber, regn och brädspel

En låda med pappas gamla brädspel underhåller en småfebrig Livia när regnet strilar ner utanför fönstret...

"Hur många steg får jag gå nu?"

Lillebror är nöjd med att leka med spelpjäserna...

En liten sjukling

Den här pigga, glada och spralliga tjejen har inte synts till på hela dagen. Mamma längtar efter henne och hoppas både feber och kräksjuka gått över till imorgon.

En lördag i oktober

Ute lyser höstsolen på de vackra guldfärgade löven. Inne ligger en febrig liten fyraåring nerbäddad i sängen. Mamma lägger en sval hand på den heta pannan och tröstar med korta stunder av sagoläsning eller TV-tittande uppkrupna tillsammans i soffan. Huset ekar tyst utan de vanliga skratten, sångerna och pladdret som brukar fylla det. Framåt eftermiddgen kommer så en sömndrucken, rödkindad liten tjej upp och efter att ha fått i sig lite glass säger hon: "Lycka är inte att vara sjuk. Lycka är att klättra i träd." Och mamma förstår precis vad hon menar.

En problemfri tillvaro?

Ibland kan man som vuxen tycka att barns tillvaro ter sig så enkel, att deras liv är fyllt av lek och utan problem och ansvar. Men inte har de väl en helt bekymmersfri tillvaro. Tänk bara på det lilla spädbarnet som när hon äter inte vet om hon nånsin kommer få mat igen eller bebisen som när den skiljs från sin mamma inte vet om hon kommer återvända. Att inte kunna påverka vad som händer eller ens kunna uttrycka vad man vill måste vara otroligt frustrerande. Imorse när vi satt vid frukostbordet försökte Albin ihärdigt tala om något för mig. Det tog ett bra tag innan jag förstod att han ville torka bort lite gröt från hakan. Inte heller fyraåringens tillvaro är problemfri. Att leva i nuet leder till mycket frustration. Varje nej ter sig som en smärre katastrof när den där glassen/leksaken/sjunde godnattsagan just då är det viktigaste i ditt liv. Det är en insikt man får som förälder och som man ibland behöver påminna sig om.

Det blir aldrig som man tänkt sig

Det bästa med dagens picknick är att när man tittar på bilderna minns man bara en mysig picknick en underbar höstdag...

Storasyster och lillebror: Picknicken

Solen skiner och himlen är blå. Mamma tänker: "Vilken bra dag för en picknick vid sjön." Mamma packar vagnen med kläder till lillebror, som sover nerbäddad i filtar, och matsäck, och beger sig till dagis för att hämta storasyster. Storasyster leker med sina dagiskompisar. Storasyster vill inte gå hem. Lillebror vaknar och börjar skrika. Mamma tar upp lillebror. Lillebror slutar skrika. Mamma klär på lillebror ytterkläderna. Lillebror skriker och ålar sig som en orm. Mamma, storasyster och lillebror går ut från dagis. Mamma sätter lillebror i vagnen. Lillebror skriker och ålar sig som en orm. Mamma, storasyster och lillebror kommer fram till sjön. Storasyster hittar ett staket och säger: "Där vill jag sitta och äta picknick!" Storasyster försöker klättra upp på staketet. Storasyster börjar gråta. Storasyster har fått en sticka i fingret. Storasyster vill gå hem och ta bort stickan. Mamma dukar fram frukt, kex och juice. Storasyster och lillebror äter kex och dricker juice och tittar på änderna. Lillebror trillar i gruset. Lillebror börjar gråta. Storasyster börjar gråta och säger att stickan gör ont. Mamma packar ihop matsäcken och sätter ner lillebror i vagnen. Lillebror skriker och ålar sig som en orm. Mamma, storasyster och lillebror är hemma. Mamma tar bort stickan från storasysters finger. Mamma, storasyster och lillebror läser en bok. Storasyster och lillebror mår bra nu.

En bra start på dagen

En bra start på dagen är när Livia vid frukostbordet säger:"Jag tycker mer om lillebror nu." När hon dessutom visar det genom att leka med honom hela morgonen, har dagen fått en utmärkt start.

Kyla ute, men värme inne

Det är nu över sex månader sen jag började blogga. Förutom den glädje det ger mig att skriva mina inlägg och dokumentera mitt liv, vilket förhoppningsvis kommer uppskattas av mina barn när de blir äldre ger det så mycket mer. Innan jag började blogga hade jag aldrig kunnat tro att det fanns så mycket värme, omtanke och sympati i bloggvärlden. Jag slås gång på gång av hur intresserade, omtänksamma och stödjande bloggare är mot varandra. Visst har jag hört att det förekommer mindre trevliga inslag, men personligen har jag inte sett något av detta. Tack alla för den värme och glädje ni sprider och inte minst för den ärlighet och uppriktighet ni delar med er av! Inte trodde jag att det var möjligt att beröras så av människor jag aldrig mött. Era liv och erfarenheter får mig att vidga mina vyer och uppskatta det jag har i mitt liv. Tack för det!

Djungeldjur

Imorse när vi satt och degade föreslog Livia: "Mamma, vi gör en djungel! Med farliga djur - sniglar, bävrar och vargar." Det har tydligen inte undgått någon hur farliga de fruktansvärda mördarsniglarna är!

Bilens Mulle

För alla er som nån gång funderat över hur många gånger man under en bilresa mellan Värnamo och Rönninge hinner sjunga Här kommer skogens Mulle, kan jag efter dagens hemresa meddela att det är... väldigt många gånger. Tyvärr tappade jag räkningen nånstans mellan Huskvarna och Gränna. Lillebror tröttnade dock inte förrän vid Södertälje och så länge båda barnen där bak i bilen är nöjda klagar mamma och pappa inte...

...Här kommer skogens Mulle
kollikock kollikock kollikock kollikock
Här kommer skogens Mulle
här kommer faktiskt han
Han har gröna kläder
och en näverhatt med fjäder
Här kommer skogens Mulle...

I Apladalen i Värnamo

Vi är i Värnamo och firar svärfars födelsedag. När vi var här för ett år sen såg det ut så här i Apladalen...

I år är barnen lite större och solen lyser med sin frånvaro. När jag tittade på väderprognosen tillsammans med Livia inför resan utbrast hon: "Hurra, det blir soligt!" - och visst fanns det en liten sol bakom det stora regnmolnet!

Albins boktips

Av alla småböcker i vår ganska så omfattande bokväska väljer Albin samma två böcker varenda gång han vill läsa, vilket är ganska många gånger på en dag. Hans absoluta favoriter är Bo tvättar bilen och Bo dammsuger. Detta val är inte helt otippat då bilar i alla dess former är hans största intresse och dammsugaren kommer strax därefter. Flera gånger om dagen går han fram och öppnar städskåpet och står och pekar på dammsugaren ända tills någon sätter på den. Fanns det en bok som hette Bo borstar tänderna skulle även den helt klart tillhöra favoriterna. Så fort Albin kommer in i badrummet klättrar han upp på pallen vid handfatet och ger sig inte förrän han får sin tandborste, som måste vara laddad med tandkräm.

Natti, natti sov så gott

En av dagens höjdpunkter är nattningen av barnen. Att få ligga en stund tillsammas i stillhet och läsa en av alla underbara barnböcker som finns. Albin ligger mest och tittar på bilderna och klämmer någon gång mellan vällingklunkarna in ett litet "däh". Livia däremot frågar och funderar kring både text och bilder och får mig alltid att upptäcka nya saker med böckerna. Ikväll läste vi Rut och Knut leker doktor och då pekade hon på en potta med ett hjärta på och frågade: "Är hon kärlek med den?" Efter såna funderingar blir det så ett par godnattsånger och slutligen några pussar innan nattningen avslutas med ett "natti, natti sov så gott" och det är precis vad de båda gör just nu.

Albins nye vän

Idag har Albin varit alldeles som uppslukad av bekantskapen med en ny vän. Flera gånger har han gått iväg på egen hand för att utveckla denna bekantskap. När jag gått för att se att allt står rätt till har han suttit och bara observerat sin nye vän. Det är ingen helt ny bekantskap, men på senare tid har han inte visat denne vän så stort intresse, förrän idag alltså. Han har blivit irriterad om jag försökt komma emellan honom och vännen och har helst inte velat släppa honom med blicken. En och annan puss har också utdelats och det har inte mött några protester. De innerliga känslorna verkar tvärtom besvarade och som mamma hoppas jag det är en vänskap som kommer bestå livet ut.

Apropå tonårstrots

Ett annat tillfälle när Livia känns som en tonåring är när hon tittar på mig som om jag inte förstår nånting och säger: "Mamma, vad är det med dig?" Det är väl bara att inse att det kommer vara många fler tillfällen när man som mamma är hopplöst ute.