England eller Ängby

Ända sen vi var i England i somras har Livia fascinerats av tanken på att det finns olika språk. Hon frågar ofta efter vad saker heter på engelska och spelas det en engelsk låt på radion vill hon att mamma eller pappa ska tala om vad den handlar om. Häromdagen frågade hon mig om mormor och morfar pratar engelska. Jag svarade att de kan engelska, men att de ju pratar svenska som vi. "Men de bor ju i England", insisterade Livia. Mormor och morfar bor inte i England, men väl i Ängby. Inte helt konstigt att Livia blandat ihop begreppen alltså!

En välkomstdans

Om man har tur så kan man när man kommer hem till oss föräras med en välkomstdans av vår alldeles egen lille danskung...

Sagostund

När syskonrivaliteten och avundsjukan är som värst känns det skönt att som mamma ibland få uppleva dessa ögonblick av syskonkärlek.

Tonårstrots - redan?!

Ibland undrar jag om Livia är fyra eller fjorton. Häromdagen vid lunchen frågade Livia pappa vad en massa olika ord heter på engelska. Mamma, som efter fyra år i England ändå måste anses som familjens engelska-expert, ville gärna lägga sig i denna diskussion. Livia vänder sig då mot mamma och säger som en kaxig tonåring: "Har jag sagt att du ska säga nåt?"

Fredagspub med småbarnsföräldrar

För några veckor sen firade jag tio år på mitt jobb. Då var vi ett gäng singlar och fredagspubarna var början till en krogrunda på stan. Nu är pubarna mer sällsynta och slutar redan vid 19-tiden för att vi ska hinna hem och natta våra småbarn, vilket jag precis gjort.

Kökssaker eller leksaker

Att köpa pedagogiska leksaker till en ettåring känns totalt bortkastat när det finns en hel värld av riktiga saker att utforska. Dessa saker kan ju dessutom med hjälp av lite fantasi bli precis vad man själv vill. Ett köksskåp är en riktig skattkista för en nyfiken liten kille...

Ett par makrillburkar och en gammal mjölkförpackning har ju oändliga användningsområden och kan sysselsätta en liten herre en lång stund...

...och om man mitt i leken skulle bli lite trött är det bara att slå sig ner på första bästa kartong med krossade tomater. Den fungerar nämligen utmärkt som stol.

Även en fyraårig prinsessa hittar skatter och vill delta i leken. Alla är således nöjda och mamma kan laga middag i lugn och ro.

Den bästa sortens värk?

Jag tror att jag får revidera det där jag en gång skrev om att träningsvärk är den bästa sortens värk. Efter gårdagens yogapass har jag ont i varenda liten muskel, även såna jag inte ens visste att jag hade. När man som jag bara yogar en gång i veckan hinner träningsvärken bara precis försvinna innan det är dags för nästa omgång. Och skönt är det inte!

En mjuk bilkille

Albin leker oftast med bilar trots att han har mer eller mindre fri tillgång till ett stort antal dockor. Idag passade han dock på att köra en docka i dockvagnen när storasyster var på dagis. Lite senare kom lilla bebis-kusinen på besök och låg och sprattlade på en filt på golvet. Albin tittade mycket intresserat på den lilla krabaten och så fort moster och kusin åkt hem gick han och hämtade dockan från vagnen och la henne på filten där bebisen legat. Han såg också till att hon fick nappen ordentligt i munnen. Även hårda bilkillar kan tydligen visa en mjuk omhändertagande sida. Det tycker mamma bådar gott för framtiden.

Inte utan min mamma - jo, förresten!

Livia har ända fram tills nyligen varit ganska blyg inför andra vuxna och har därför inte velat var själv hemma hos kompisar för att leka. Tidigare försök har slutat med att de i stället kommit hem till oss då Livia inte velat stanna kvar så fort hon fått syn på pappor eller äldre syskon. Igår gjorde vi ett nytt försök hemma hos bästa kompisen S. När vi kom dit ville Livia att jag skulle följa med in en stund. Väl inne blev jag bjuden på fika och inbegripen i samtal med föräldrarna. Efter en stund kommer Livia och viskar i mitt öra: "Mamma, ska inte du gå snart?". När jag sen kom för att säga hejdå till henne, hade hon inte ens tid att ge mig en kram. Trots det kändes det helt ok att lämna min lilla tjej där på sin första alldeles egna kompisträff.

Inomhusmys

Efter de senaste veckornas solsken känns det riktigt mysigt att få tillbringa en grå och regnig förmiddag inomhus i sällskap med en hög duplo, en skål pärlor och två små kreatörer...

Höstbaciller

Det jag tycker sämst om med hösten är alla sjukdomar som kommer som ett brev på posten några veckor efter att alla återvänt till dagis efter sommaren. I veckan drog Livia hem säsongens första förkylning, som nu drabbat Albin. Mamma lider med sin lille älskling, som snörvlar och snorar, men ändå helst vill snutta på fingrarna för att kunna somna.

En ny höstlook

Idag föll de blonda lockarna och ersattes av en något mörkare och varmare höstnyans. Resultatet fick godkänt av Livia som sa: "Åh, vad du är fin mamma! Du ser ut som en annan mamma." Nu återstår bara att se om det stämmer att blondiner har roligare. I så fall har jag en tråkigare höst att se fram emot.

Fredagkväll

Ett glas vitt vin, som Livia snarare tyckte var grönt, har nu intagits tillsammans med en räkgryta, barnen har nattats och smågodiset står redo inför en kväll i soffan tillsammans med maken, Idol och Skavlan. En alldeles vanlig hösthelg i en småbarnsmammas liv har precis inletts.

Hundsocial

Under gårdagens middag pratar mamma och pappa om att vara social. Livia lyssnar och frågar: ”Vad är social?” Mamma försöker förklara att det är när man tycker om att träffa människor och prata med dem. Livia säger: ”Jag är social med hundar.”

Öppna landskap

Idag har vi flyttat till nytt kontor, vilket innebär att jag inte längre har eget rum utan delar rum med 14 killar. Det låter kanske som en dröm för många, men jag vet inte om jag håller med Lundell när han sjunger: "Jag trivs bäst i öppna landskap." Jag känner mig inte helt säker på att min själ kommer att få ro här.