Glupska barn... och en glupsk mamma

När man blir mamma utvecklar man sig ganska snart i konsten att äta fort. Har man en liten bebis, som antingen ammar, skriker eller vill bli buren gäller det liksom att passa på att äta när tillfälle ges. När barnen blir lite större får man passa på att slänga i sig själv några tuggor mellan tuggorna man stoppar in i barnets mun för så fort barnen är klara ska de ner och det är full fart. Nu när barnen blivit ännu större handlar det mer om att hinna äta upp innan de är klara för att få behålla det man har på tallriken. Det gäller framför allt när det är godsaker som fikabröd och glass, som serveras. Ska man fika tillsammans gäller det att se till att man är redo att sätta igång att äta så fort barnen fått sitt. I eftermiddags gjorde jag misstaget att ge barnen sina bitar av banankakan innan jag gjort i ordning mitt te och själv satt mig vid bordet. Albin hade då snabbt mumsat i sig sina två bitar och ville sen förstås smaka på min enda bit. Och det blir liksom inte samma njutning att äta när någon med längtansfull blick följer varje tugga man tar.