...skrev min farfars mor så här i sin dagbok:
2 november 1932
Aldrig så litet så lättar det livet. Jag har genom Rickards fröken i skolan fått ett kort att vi skall få gå till Österlund och Andersson och prova ut en skjortkostym åt honom till jul så har han varma kläder i vinter genom Barnavännernas försorg.
Varför skall man alltid beklaga sig och tycka att det är så tråkigt när det finns så många glädjeämnen ämnade åt oss.
Hon var en ensamstående tvåbarnsmamma och hennes yngsta son, min farfar, vårdades sen nästan tre månader tillbaka på sjukhus för vatten i lungsäcken. Trots det hade hon förmågan att se positivt på livet och vara tacksam för det hon hade. Jag kan inte annat än beundra henne för hennes styrka när jag läser om hennes kamp för att försörja sina barn och ge dem ett bra liv. Mina egna problem känns så fruktansvärt obetydliga i jämförelse.
tisdag 2 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Coolt att hon också bloggade :-)
Åh, vad fint att ha möjlighet att läsa släktens gamla brev.
Tänk vad lite som behövs idag för att få livet att kännas lättare:/ Snacka om att jag känner av många av mina "små" lyxproblem i jämförelse mot vad de kämpade med förr.
Fint att du delade med dig.
KUL!! Att du hittat in till mig igen vill jag bara passa på att säga. Här måste jag läsa ikapp en hel del gissar jag. För hur som haver så rullar ju livet liksom på även för andra, *ler*.
Kram Milla
Vilken underbar kvinna :) .kram
Vilken fantastisk människa och så roligt och intressant att få läsa om !
Kramar
Så roligt att du har dagboken!
Vad intressant att läsa om hur de hade det och hennes tankar nerskrivna i en dagbok... som du får läsa 70 år senare. Fantastiskt! kram
wow, så skoj att ha kvar denna anteckning och det ger som du skriver prespektiv... KRAM
Oj så härligt att ha kvar en gammal dagbok från en släkting! Önskar att jag hade det också. Vore så spännande.
Kramen!
Optimeringsmamman: Visst är det! Även fast det var en lite annan form.
Maud: Ja, ibland är det nyttigt att få lite perspektiv på tillvaron.
Fröken Isakson: Verkligen!
Therese: Ja, vi blev så glada när vi hittade dagboken.
Jess: Det är det.
mon amie: Ja, visst är det häftigt!
Therese: Det känns fantastiskt att kunna få en inblick i hennes liv, som trots att det är väldigt annorlunda ändå till viss del påminnner om mitt eget liv som småbarnsmamma.
Maud: Ja, det är häftigt att få en inblick i sin egen historia.
Skicka en kommentar