söndag 21 november 2010

Ur en tvåårings perspektiv

Foto: Albin Ulltin
När man bara är två år och dryga metern hög, ser man livet lite från nedan.

8 kommentarer:

Maud sa...

Tänk vad allting måste se stort ut när man är så liten...

Milla sa...

Kul att du hälsar på hos mig:)

Förstår att ni inte kommit till Harry Potter åldern ännu, hihi.

Fast lika mysigt är ju att få rå om dem ur deras perspektiv så länge:)
De växer upp alldeles för fort och snart ser perspektivet helt annorlunda ut:)
Kram Milla

Åsa! sa...

Det är jättenyttigt att kliva ner och se hur det ser ut för de små människorna!

Hoppas ni har en fin söndag!

Jess sa...

Ja, det där tänker man inte alltid på.
kram

brittabloggar sa...

haha gulligt!

mammaxtre sa...

Det tror jag bestämt att vi vuxna glömmer bort ibland.

Ha det gott

mon amie sa...

Det glömmer man bort ibland- Kram!

2BarnsMamman sa...

Maud: Verkligen!

Milla: Perspektiven hinner ändras många gånger under livet.

Åsa: Ja, att byta perspektiv är nyttigt!

Jess: Nej, det är lätt att glömma bort.

britta: :)

mammaxtre & monamie: Visst gör vi!