fredag 19 november 2010
Ännu ett resminne
När dagarna är som mörkast och sommaren som mest avlägsen, känns det härligt att kunna plocka fram minnena från en härligt solig dag i bergen. Vi körde på slingrande serpentinvägar tills vi kom till en liten by där vita små hus klamrade sig fast på bergväggarna. Där hittade vi en lucka för vår hyrbil och promenerade länge genom de smala gränderna tills vi till slut hittade en restaurang med en bedårande utsikt från en högt belägen terrass. Något förvånade blev vi när vi precis nedanför fick syn på vår bil. Men efter att ha avnjutit ett stort antal spanska delikatesser var vi glada att bara ha en kort väg tillbaka.
Etiketter:
Albins liv,
Livias liv,
Mat,
Resor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
De där fina sommarminnena behövs nu i denna ruggiga novembermånad. Underbara minnen! kramkram
Vilka fina tomtar, helt underbara.
Krya på dig
Förlåt mig, min dator krånglar med att skcika kommentarer, och det blidde lite fel nu i kommentaren jag skickade, den innan denna. Till dig skulle jag skriva att minnen är bra härligt att ha. Speciellt gråa och trista dagar.
Ha det gott
Att få minnas dessa stunder värmer gott!
kram
Mia: Det gör dom verkligen!
mammaxtre: Absolut!
Jess: Verkligen!
Skicka en kommentar