måndag 11 januari 2010
Dagispremiär
Första dagen på dagis gick galant för Albin, men så är han ju också en ganska rutinerad dagisbesökare. Han hittade genast billådan och började brumma runt på golvet. I kuddhörnan trivdes han också utmärkt och hasade under glada skratt ner på golvet. Innan vi gick hem hade han också hunnit ge fröken en härlig kram. Mamma var visserligen med hela tiden, men Albin visade inga som helst premiärnerver och när pappa frågade om han haft roligt på dagis svarade han: "Yeah!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Skönt...bra ålder för dagispremiären.Milla
Så skönt att han gillar dagis :-) Luran, eller Svea som hon faktiskt heter :-) blev så glad då hon fick börja igen efter ledigheten, skönt att veta att hon trivs!
Hennes namn är inte hemligt utan hon kallas allt som oftast för Luran, men nu när det är så nära att nr 2 dyker upp diskuterar vi namn hej vilt här hemma å då får vi tänka på att de ska passa med Svea, så därför försöker vi använda det namnet lite mer :-)
Lämnar en stor kram här och återgår till mitt virkande.... *ler*
Åh vad skönt det måste kännas i mammahjärtat. Kram
Så härligt! Hoppas det går lika bra sedan! Fast med den starten borde det göra det!
Vad härligt! Finns inget värre än den där gnagande känslan att de inte trivs eller känner sig bortkomna.
Vad skönt att det gick så bra! och härligt svar på pappas fråga :)
Kram
Hej!
Tack för din kommentar på min blogg. :) Ja, det betyder så mycket och visst blir det så mycket roligare att blogga. : )
Milla är så go & snäll. : )
Kram & må så gott! :)
/Malin Inspiration & design
Det låter riktigt bra för A. :-)
Hoppas det håller i sig. Men det är nog lättare för ett småsyskon att börja efter den stora. Då är de ju ändå vana vid miljön efter att ha lämnatnoch hämtat syrran. Kram
Milla: Ja, det verkar vara det!
Therese: Det är verkligen skönt att se att de trivs!
Petra: Det gör det verkligen.
Jess: Första veckan gick i alla fall fint!
Speja: Nej, usch den vill man slippa!
Therese: Yeah! Visst är det!
Malin: Tack själv!
Mia: Det tror jag också. Dessutom har de ju tryggheten av att ha storasyrran/brorsan där.
Skicka en kommentar