Albin skuttar runt på golvet och råkar trilla omkull. Pappa säger: "Ojdå, stod du på näsan?!" Livia utbrister: "Vad bra, Albin! Du kan stå på näsan." Inte illa av en lillebror!
Gissar att han efter de hejar ropen gärna ställde upp på fotografering av sin nya färdighet? Kul att komma ihåg att fota de där "små" ögonblicken. Bllir fina minnen när de blir äldre. Milla
Jag är mamma, fru, 70-talist, förortsbo, husägare, yogafrälst, boknörd... Här samlar jag vardagsbetraktelser, episoder från livet med en fyraåring och en sexåring, och tankar om föräldraskap och allt annat som rör sig i huvudet på en tvåbarnsmamma.
8 kommentarer:
Nej. det var verkligen bra! :)
Tänk om man kunde stå på sin näsa!
Trevlig lördag. Kram kram
Härlig bild!:)
Kram
Gissar att han efter de hejar ropen gärna ställde upp på fotografering av sin nya färdighet?
Kul att komma ihåg att fota de där "små" ögonblicken. Bllir fina minnen när de blir äldre. Milla
Lillebrorar kan!
det var inte illa!! hihih... :)
Det var bra gjort. Småbröder är ganska bra på just den saken. :-)
Jess: Inte sant!
Petra: Ja, det skulle ju vara spännande!
Lallis: Tack!
milla: Ja, han var inte svårövertalad :)
Knaada: Absolut!
Tess: Eller hur!
Mia: De är ju det!
Skicka en kommentar