Generationsboende

För ett par helger sen testade vi om det här med generationsboende kan vara något att satsa på då vi delade hus inte bara med mina föräldrar utan även med svärföräldrar och svägerska. Visst hade det sina fördelar. Det fanns ju alltid någon tillgänglig som kunde ta hand om disken, underhålla barnen, klippa gräset eller laga mat. Livia verkade nöjd med arrangemanget då hon fick uppmärksamhet från alla håll. Även mormors mat föll henne i smaken. Hon kommenterade västerbottenpajen med: "Pajen som mormor hade, som det nästan inte var nåt i, var jättegod." Albin var inte lika lättflörtad. Han släpper inte gärna mamma och pappa med blicken och håller helst även ett stadigt tag i mammas tumme, men även han mjuknade under helgen. Trots det känner jag mig inte helt övertygad om att denna boendesituation skulle vara hållbar i längden. Förmodligen är generationsboende i små doser optimalt, men som ett permanent tillstånd skulle det nog inte vara särskilt positivt för familjerelationerna och det tror jag både föräldrar och svärföräldrar håller med om.

Snygga mammor

Dagens utflykt gick till Taxinge, där vi bl.a. beskådade två, rätt så rejäla, grisar. Vi konstaterade att endast en av dem hade knorr på svansen och det hade Livia genast en förklaring till. "Det är nog mamman. Hon vill vara lite snyggare.", fastslog hon bestämt.

Lördagsgodis, del 2

När man bara är ett år och för liten för lördagsgodis blir lyckan gjord när man får pinjenötter i en alldeles egen tablettask.

En resa till barndomen

Idag kom clownen Manne till Rönninge. Livia och jag var förstås på plats för att beskåda denna legend inom barnunderhållning. Det kändes konstigt att tillsammans med min dotter gå och titta på denne Manne som jag själv såg på TV som liten. Manne hade blivit äldre på de nästan trettio år som gått sen jag såg honom sist, men han åt fortfarande banan, cyklade och gjorde kullerbyttor, så han var sig trots allt lik, och han verkade gå hem även hos 2000-talets barn.

Oanvändbara ord

Ibland kan det svenska språket kännas otillräckligt. Det finns helt enkelt inte ord för att beskriva allt man vill. Då kan man ju verkligen fundera över varför det samtidigt finns ord som är oanvändbara. Häromdagen frågade Livia mig: "Varför finns det ord som man inte får säga?", och det hade jag inget bra svar på.

Grevinnor och tvåbarnsmammor

Efter att ha sett "The Duchess" känner jag mig tacksam för att jag inte är grevinna i 1700-talets England. Min egen roll som heltidsarbetande fru och tvåbarnsmamma i en Stockholmsförort på 2000-talet känns betydligt mer tilltalande trots dess ibland gråbetonade vardag. Friheten i att kunna styra över mitt eget liv, min ekonomi och mina barns uppfostran uppväger helt klart de eventuellt glamorösa inslag som fanns i en dåtida adelskvinnas liv. Inte minst kontrasten i vår klädsel vittnar om den utveckling som skett av kvinnorollen. Den tanken får mina Converse, jeans och min för dagen rutiga topp att framstå som betydligt mer glamorösa än en grevinnas korsetter, djupa urringningar och frasande klänningar.

Äktenskap och barn

Livia: Mamma, kan tjejer gifta sig med tjejer?
Mamma: Ja, det kan dom.
Livia: Då vill jag gifta mig med S (bästa tjejkompisen på dagis).

Kort paus.

Livia: Kan två tjejer få barn?
Mamma: Nej, då måste det vara en tjej och en kille.
Livia: Då vill jag gifta mig med pappa eller lillebror i stället.

Synkade barn

De senaste veckorna har det varit lite si och så med sömnen hos de små i familjen, vilket resulterat i att inte heller familjens större medlemmar sovit så bra. Under en typisk natt har Liva vaknat ett antal gånger mellan kl. 22 och 03 och sen har Albin tagit över operation väckning från ca kl. 05. Men så plötsligt i natt hördes inte ett ljud från vare sig Livias rum eller från Albins spjälsäng. Mamma vaknade kl. 07:00 - av att mobilens väckarklocka gick igång, efter nästan nio timmars ostörd nattsömn. Det är sannerligen värt att notera i en småbarnsmammas liv.

Iskall ilska och kokhet glädje

Med vår lilla fyraåring är det antingen upp eller ner, svart eller vitt. Det finns liksom inget mellanting, ingen gråskala. När hon är glad fullkomligt sprudlar hon av lycka och älskar hela världen och när hon är arg är hon som ett litet åskmoln och ingenting är bra. När hon befinner sig i det senare tillståndet säger hon själv: "Jag är arg som en isbit." och motsatsen till det måste väl vara glad som en spisplatta, eller?

Dagen efter imorgon

Livia: Ska jag gå till dagis imorgon?
Mamma: Nej, inte imorgon.
Livia: I eftermorgon?
Mamma: Ja, älskling det ska du.

Två mannar och en tjej

Albin och pappa har byggt en koja under ena bordet på altanen och krupit in i den. Livia som sitter vid det andra bordet och ritar med mamma utbrister: "Hörni mannar, snart kommer jag också till er!"

En läraktig storasyster

Albin har kommit på att han kan ställa sig upp i sin stol och gör därför det mellan var och varannan tugga under måltiderna. Självklart vill Livia inte vara sämre utan ställer sig upp i stolen hon också. När mamma och pappa protesterar invänder hon: "Lillebror lär ju mig."

Fredagsmys

Familjen är samlad igen och det firar vi med lite god mat och många goda skratt...

På en annan plats

Samtidigt, som jag sitter här framför datorn och ensam njuter av en latte, kanske det i en trädgård någonstans i skärgården går en liten flicka och drar sin lillebror i en gammal och mycket välanvänd skrinda. Kanske barnens pappa har lagt sig tillrätta i en hängmatta mellan två äppelträd för att få sig lite välbehövlig vila. Kanske den lilla flickan nu lämnar sin bror bredvid ett jordgubbsland och fortsätter fram till sin pappa i hängmattan. Kanske flickan försöker klättra upp till sin pappa och kanske den lille kvarlämnade brodern då börjar skrika. Kanske pappan just nu inser att det inte blev någon vila - den här gången heller. Kanske jag ska gå och fylla på min latte...

...och resultatet

Nu känner jag mig bättre rustad och redo att ta emot höststormarna!

Bullmamma

Ingen och kanske allra minst mina föräldrar hade nog kunnat tro att jag skulle bli en bullmamma när jag blev stor. Men faktiskt tycker jag att det är både roligt och avkopplande att baka och jag finner en märklig tillfredsställelse i att ha frysen fylld med hembakat. För att själva bakupplevelsen ska bli optimal vill jag helst ha huset för mig själv och slippa barn som spiller mjöl över hela köksgolvet och sen blir gnälliga och otåliga när mamma ska städa upp och samtidigt försöka baka klart. Så medan familjen är på landet och suger ut det sista av sommaren förbereder jag inför hösten genom att fylla på, den för tillfället tomt gapande, frysen. Tanken på att få krypa ner i soffan och avnjuta en kopp te och en skiva hemlagat fruktbröd får mig nästan att längta efter de där mörka kulna höstkvällarna.

Nånstans mellan sommar och höst

Dagen började i höst då termometern visade på 12,2 grader. Den förbyttes sen till sommar när solen strålade och lunchen intogs på en terrass vid kanalen. Lagom till kvällens yogaklass infann sig höstkänslorna igen trots värmen den framkallade. Under den ljumma promenaden genom stan fylldes luften av sorlet från uteserveringarna och en aning av sommaren. Men efter tågresan till förorten återvände hösten med sin kyla och sitt ofrånkomliga mörker.

Den stora avvänjningen del 2

Jag måste tyvärr meddela att resultatet av den stora avvänjningen inte blev helt igenom lyckat. Efter flera bakslag - ett stängt lillskansen och hjärtskärande skrik nätterna igenom, blev resultatet att nappen behölls, men endast nattetid. Detta fungerade mycket bra ända tills vi glömde att ta med nappen vid ett besök på sommarstället. Efter godismutor gick vår nappanvändare med på att sova utan och efter upprepade mutor och belöningar var hon i princip avvänjd. Förra veckan togs så det slutliga steget i avvänjningsprocessen - napparna slängdes i nappbrunnen och det helt utan tårar! Vi är så stolta över vår numera nappfria lilla tjej.

Jeans och prinsesskläder

Inte heller klädstilen har jag och Livia gemensam. Mamma går gärna i jeans medan Livia helst bär prinsessklänning oavsett väderlek och tillfälle. Efter övertalning lyckades mamma idag få på Livia jeans till grillfesten utomhus och på kvällen vid nattningen utspelade sig då följande konversation:

Livia: "Mamma, visst har jag ett fint rum!"
Mamma: "Ja, jättefint."
Livia: "Nästan som en prinsessas."
Mamma: "Ja, men så är du ju nästan som en prinsessa också."
Livia: "Ja, men inte när jag har jeans."
Mamma: "Jodå, prinsessor har också jeans ibland."
Livia: "Har drottningar också jeans?"
Mamma: "Visst har de det."

För visst har väl moderna prinsessor och drottningar det! Å andra sidan bevisar Livia dagligen att klänning fungerar utmärkt till det mesta och varför ska man då ha jeans?

En promenad i solen

Strax innan jag skulle kasta mig på cykeln för att ta mig till stationen i morse kom jag på att det inte var så smart eftersom jag åker direkt till landet efter jobbet idag och cykeln då skulle stå kvar där hela helgen. När även mitt andra alternativ, bussen, förkastades då jag insåg att det fortfarande är sommartidtabellen som gäller började jag känna mig smått frustrerad, men resignerade snart till mitt tredje och sista alternativ, att gå. Det visade sig vara ett mycket bra alternativ för precis då jag klev utanför dörren sprack himlen upp och solstrålarna föll ner och träffade de ännu regnvåta bladen och blommorna i trädgården. En solskenspromenad är definitivt en bra start på dagen!

Skötsamma pelargoner

Tydligen trivs en del växter utmärkt med den manliga behandling de nu utsätts för. Trots att pelargonerna var snustorra är de fulla med knoppar. Nu har de behandlats med så väl kvinnlig omtanke som en rejäl omgång regnvatten. Återstår att se om det är lika uppskattat!

Manligt och kvinnligt

När mamma är hemma är matbordet avtorkat, blommorna vattnade och köksbänkarna relativt rena från saker, men gräset däremot är långt, kanterna oklippta och komposten överfull av gamla löv och grenar. När pappa är hemma är gräset nyklippt, kanterna trimmade och komposten relativt välordnad, men matbordet däremot är fullt av smulor, blommorna slokar och köksbänkarna belamrade med saker. Tydligen prioriterar vi lite olika!

Trött, trött, trött... igen!

Så infinner sig åter den där trötthetskänslan, som trots sena nätter och tidiga mornar varit alldeles som bortblåst under semestern. Hjärnan känns efter två arbetsdagar totalt tom och slutkörd och inspirationen verkar ha bestämt sig för att förlänga semestern alldeles på egen hand. Jag återkommer när den återvänt, förhoppningsvis redan imorgon!

Kramar och sushi

När sommarhuset töms på badkläder, sommarklänningar, t-shirts och leksaker och bilen i stället fylls för återresan till förorten infinner sig alltid en känsla av vemod och insikten om att ännu en sommar passerat. När man sen vid hemkomsten laddar tvättmaskinen, fyller handväskan, som fått vila hela semestern, stryker en outfit för jobbet och ställer väckarklockan inser man definitivt att semestern är slut och vardagen åter tar vid. Men visst finns det glädjeämnen även i vardagen. Dagens första njutning var sushilunchen. Efter flera veckors abstinens fick jag äntligen min sushilust stillad. Utbudet av rå fisk är inte särskilt stort i de småländska skogarna, i skärgården eller ens i Rönninge. Kramkalaset jag möttes av vid hemkomsten var ändå dagens höjdpunkt. Det verkade som barnen hade saknat mig lika mycket som jag dem för kramarna ville aldrig ta slut och omgiven av sån värme känns det mycket lättare att förlika sig med tanken på att hösten närmar sig.

Njutning

Att ha semester handlar mycket om att njuta och vad är äkta njutning om inte att äta eller dricka något gott. Livia är en livsnjutare och uppskattar verkligen god mat. Nästan vad man än serverar utbrister hon: "Åh, jag älskar sill/mozzarella/blåbärspaj/majskolv/köttbullar...!" eller så säger hon uppskattande till kocken "Vad snäll du är mamma som steker pannkakor till oss!" Hon vill helst inte njuta sin mat genom att sitta still och om vi ber henne försöka invänder hon: "Jag mjuter på barns vis.", vilket innebär att hon samtidigt som hon äter klättrar upp och ner i stolen och gärna också tar en vända runt bordet. Albin har också lärt sig att uppskatta livets goda. Han tittar lystet på alla andras tallrikar och pekar och säger "nanana" även om han har precis detsamma på sin egen tallrik.

Även jag själv har under semestern njutit av såväl god mat som dryck och trots att semestern idag tar slut för min del tänker jag fortsätta med det!

Ett nytt liv

Välkommen till världen, du lilla nya, som idag för första gången mötte dagens ljus! Du som ännu inte gått ett steg på denna jord och har allt att upptäcka! Lycka till på din fantastiska resa, som just tagit sin början och som är ditt liv!

Kontrasternas land

När vintern känns som allra mörkast och kallast undrar jag ibland varför jag bor i det här landet. Men när sommaren i Sverige är som bäst skulle jag inte vilja byta bort den mot något annat. Det vackra landskapet med sina gröna ängar, sina blåbärsskogar, sina stilla små havsvikar med rent badvatten och sina välskötta trädgårdar där röda stugor med vita knutar ligger utplacerade är svårslaget! Då uppskattar jag att få leva i ett land med årstidernas växlingar. Utan kontrasterna skulle upplevelsen av sommarsverige inte alls bli lika underbar.

Föräldralyx

En middag på tu man hand på en terrass vid en havsvik med underbar mat, en vacker fullmåne, ett glas gott vin och en söt avslutning... Det är riktig lyx för småbarnsföräldrar!

Läderbröllop

Idag för tre år sedan satt jag hos frisören med pirrande mage, klädde mig i den vackraste klänning och ballerinaskor i guld, uttalade med stor ansträngning de inövade orden i kyrkan, möttes av mina käraste i solskenet och hade en... en alldeles underbar dag!

Badstilar del 2

Under den senaste veckan har ytterligare ett antal badstilar utvecklats...

Baywatch-stilen - graciös löpning i vattenbrynet.

Vågbrytaren x 2 - stillasittande njutning vid strandkanten.

Själv håller jag mig till kortast möjliga dopp så länge badtemperaturen håller sig under 20 grader. Stilen för övrigt är skönt semesteravkopplad med sparsam användning av såväl nagellack som make-up.

Äpplet faller ibland långt från päronträdet

Ända sen Livia var alldeles nyfödd har jag i princip bara fått höra att hon är sin pappa upp i dagen. Även idag är hon med sitt mörka lockiga hår, sina bruna ögon och sin kavata framtoning raka motsatsen till den spinkiga, blåögda lintott jag själv var i hennes ålder. Sina änglalockar till trots har hon också en mycket bestämd vilja och är inte rädd för att uttrycka den, vilket hon förstås gör på en fyraårings typiskt trotsiga sätt. Enligt min egen mamma har hon inte heller ärvt det från mig, som under hela uppväxten var from som ett lamm. Dessutom har hon ett helt annat mod än sin mamma. När vi nyligen var på en utflykt klättrade Livia genast högst upp i en klätterställning och då konstaterade min mamma, som också var med, att det hade hennes mor aldrig gjort. Jag uppskattar dessa olikheter och är glad att hon som tjej är tuff och framåt och som mamma kan jag ju känna mig övertygad om att hon trots allt är min dotter.

När är vi framme?

Semesterns vanligaste fråga lyder: "När är vi framme?" Innan vi ens har hunnit ut på E4:an kommer frågan första gången och då vår fyraåring inte har särskilt bra tidsuppfattning utan helt lever i nuet låter hon sig inte nöja med svaret snart eller om två timmar. Inte ens förtydliganden som om två bolibompa eller om fyra godnattsagor brukar räcka. I stället upprepas frågan med jämna mellanrum ända tills vi slutligen når vårt mål, vilket idag låg bara knappt en Emil-film bort.

Lördagsgodis

När man bara är ett år och och för liten för lördagsgodis blir lyckan gjord när man blir matad med hallon direkt ur kusinernas godispåsar...