Är det synd om morfar?

Enligt rapporterna från sommarstället går det ingen nöd på dem där ute. Det badas, grillas, leks, åks båt... Men vad gör egentligen morfar? Livia kommer in och ser honom ligga på en bänk med ett lakan över sig. Hon tittar länge, men säger inget. En stund senare när hon ska gå och lägga sig säger hon till pappa: "Jag tycker synd om morfar." "Varför då?" undrar pappa. "Det ser ut som han ligger på sjukhus." Pappa försöker förklara att han får massage av släktens nyblivna massageterapeut. Livia upprepar trots det flera gånger att hon tycker synd om morfar. Att förstå att han faktiskt ligger där frivilligt och dessutom antagligen har det rätt så skönt är inte lätt för henne att förstå.

Kvalitetssömn i kvantitet

Inga hostningar, snarkningar, skrik eller tassande små fötter, inga svettiga barnkroppar som buffas och knuffas om utrymmet, inget piggt morgontjatter eller skakande av galler i ottan. Bara jag, sängen och åtta timmars ostörd nattsömn. Det är mammalyx!

En gräsänkas vardag

Känslan när jag kom hem ensam till ett tyst och tomt hus var märklig, men på något sätt befriande. En hel kväll fylld av frihet framför mig. Men när jag ätit middag på altanen, bloggat, tagit en joggingrunda, duschat, sorterat tvätt och lagt in räkningar infann sig saknaden efter mina älsklingar, som för tillfället befinner sig på sommarstället.

Kontrasterna mellan kvällens middag i ensamhet och gårdagens, då Livia och Albin busade för fullt, känns väldigt stora.

När prinsessor leker

Igår hade Livia två dagiskompisar på besök. De tre tjejerna klädde ut sig till prinsessor, letade efter diamantpärlor, lekte med barbie och var mamma, storasyster och bebis. Jag kunde inte låta bli att undra vilka lekar som kommer lekas när Albin är i samma ålder och har kompisar hemma. Sen kastade prinsessorna av sig sina klänningar, hoppade i poolen och plaskade och stänkte under glada tjut och skratt för så gör prinsessor också när de leker!

Rävar, finns dom?

Gränsen mellan fantasi och verklighet är ibland inte helt tydlig, särskilt inte om man är fyra år. I böckernas värld möter man alla möjliga och omöjliga figurer. Där finns tigrar och giraffer, mumintroll och barbapappor. Några finns på riktigt trots att de kan tyckas minst lika fantasifulla som de som är påhittade. En gris kan böka runt i en svinstia, men lika gärna ha napp och gå på dagis. Då är det inte konstigt om gränserna suddas ut. Ikväll undrade Livia om det kunde komma ett troll och "krasa" sönder vårt hus. Vi förklarade att troll inte finns på riktigt. En stund senare frågade hon om det finns rävar på riktigt. Det är inte lätt, när man är liten, att förstå vad som är verkligt och vad som finns bara i fantasin.

Nu är det sommar...

...nu är det sol! Svensk sommar när den är som bäst...

Läggdags

En varm liten kropp mot mitt bröst
En rund blöjbak i prickigt pyjamastyg

Knubbiga små fingrar runt en nappflaska

Svepande ögonfransar och ögonlock tunga av trötthet

Girigt sugande små läppar

Mjuka lockar i en svettig nacke

En panna med doft av solkräm och myggbett i rad

Små tår i långsam rörelse

Kinder mjuka som sammet

Närhet, kärlek, lycka.

Sommartecken del 2

När näsan rinner och huvudet värker...
När barnen vaknar på morgonen fulla av myggbett...

...då vet jag också att det är sommar!

Trädgårdens framsida och baksida

Såna här underbara sommarkvällar uppskattar jag verkligen att ha en egen trädgård. Tänk vad skönt att få sitta tillsammans med maken i lugn och ro när barnen har somnat och bara njuta av sommarens värme och dofter! Om det nu inte vore för allt ogräs som ska rensas, alla blommor som ska vattnas och allt gräs som ska klippas! Men vi är ju i alla fall tillsammans. Om det nu inte vore så att maken klipper gräset på baksidan och jag rensar ogräs på framsidan. Nåja, ogräsrensning i sin ensamhet kan ju också vara avkopplande. Och nu blir det en kopp te framför TV:n - tillsammans med maken!

Sommartecken

När vinden, som blåser i håret när jag cyklar till tåget, är ljum och inte isande kall...
När lunchen intas på en solig terrass vid kanalen i stället för i ett fönsterlöst lunchrum...
När eftermiddagsfikat byts ut mot en glasspaus bland hustaken i city...
När jag parkerar cykeln hemma och möts av dofterna från grillen i stället för av falukorv i ugn...
När det i kvällens TV-tablå visas Morden i Midsomer och inte Desperate House wifes...

...då vet jag att det är sommar och inte gråkall vinter!

Syskonkärlek del 3

Livia, som fått lego i födelsedagspresent, går vid hemkomsten från landet direkt in till sitt rum och hämtar sin låda med Duplo för att ge till lillebror. Hon hjälper till och med till att ösa ut alla bitarna över köksgolvet, så att Albin ska kunna leka med dem. Det är syskonkärlek!

Midsommaren 2009

Mycket sol, lite regn, ett gäng släktingar, sex sillar i en sillburk, en näve färskpotatis, några beska droppar, en skål med jordgubbar, ett par danser runt stången, en bit grillad entrocote, några flaskor rosévin, en dignande efterrättsbuffé, en hög med presenter, en rosa prinsesstårta, många termosar med kaffe, ett salt och mycket välkylt dopp... det var vår midsommarhelg i ett nötskal!

Syster Lejonhjärta

Astrid Lindgrens karaktärer kan, som jag tidigare nämnt, när som helst dyka upp i våra liv. Trots att bilen på midsommaraftonens resa ut mot skärgården kändes synnerligen fullpackad med mamma, pappa, barn, vagn, diverse väskor och matkassar lyckades några av dem klämma sig in även där. Halvvägs igenom södra länken-tunneln hörs en liten röst från baksätet: "Vad heter han nu igen, Skorpans bror?" "Jonatan", svarar mamma och pappa samstämmigt. När vi sen når slutet av tunneln utbrister Skorpan alias Livia, som uthålligt väntat på att få leverera sin slutreplik med mycket ivrig röst: "Jonatan jag ser ljuset!"

4 år

Idag firar Livia sin fjärde födelsedag. Jag minns de tidigare tre och förvånas än en gång över hur stor min lilla tjej har blivit. Stort grattis, mammas älskling!

Glad midsommar!

Hoppas er dag blir fylld av skratt, solsken, god mat och trevligt umgänge!

Midsommarminnen

Regn och kyla på midsommar känns nästan lika självklart som sill, jordgubbar och snapsvisor. Det är nästan en del av traditionen att man ska sitta ute och huttra i sin nyinköpta sommarklänning eller till och med vara tvungen att inta sillunchen inomhus till ackompanjemang av regnets strilande. Eller så är det bara så att det är de midsomrarna man minns. Jag minns t.ex. när jag var tonåring och skulle fira midsommar med tjejgänget på Möja och regnet började ösa ner så fort båten lämnat kajen i Stockholm. Vi hann inte mer än få upp vårt tält i lervällingen innan vi hade fått nog och tog första båten tillbaka till fastlandet. Även på bilderna från Livias första midsomrar syns regntunga skyar och tjocka tröjor. Däremot midsomrarna då man själv var liten verkar fyllda av idel solsken. Var det kanske bättre förr ändå eller är det minnet som sviker mig? Just nu ser det grått ut för årets midsommar, men än finns det hopp om en ljusare morgondag...

Lycka

I eftermiddag när jag satt på tåget och kände solen i ansiktet, tittade jag ut över det vackra Stockholmslandskapet och tänkte: ”Vad lycklig jag är!” Det kan man behöva påminna sig om ibland. Jag har så mycket att vara lycklig över och när solen sken och jag faktiskt kunde ana lite sommarkänslor var det så mycket lättare att komma ihåg det.

Mammaledig

Ikväll tar jag ledigt från min roll som mamma och ikläder mig i stället rollen som älskling, jag menar dotter, och lillasyster. Förhoppningsvis slipper jag knuffar och tjuvnyp från storasyster och får njuta av min fisk ifred.

Svenskt sommarmode

Sommaren är fortfarande spårlöst försvunnen. Antingen har hon tagit semester långt härifrån eller så har hon iklätt sig en kallare och betydligt mindre tilltalande skepnad. Hennes frånvaro får konsekvenser inte minst på min garderob. Fortsätter det så här får jag ge mig ut på jakt efter en sommarjacka som klarar minusgrader och vid dagens skoinköp valdes luftiga sandaler och nätta sommarskor bort till förmån för sneakers, vilket i och för sig passar min stil, men inte minst klimatet bättre. Allra bäst hade väl ett par gummistövlar passat, men det hade känts som att ge upp allt hopp på Sommarens återkomst.

Söner och....?

Tidig junimorgon i ett tyst hus. Endast regnets smattrande mot fönsterrutorna hörs. Albin sitter tillbakalutad i soffan hos mamma och dricker morgonvällingen. Livia kommer upptassande och kryper upp bredvid mamma och lillebror. "Godmorgon, älskling", säger mamma. Livia funderar en liten stund och säger sedan: "Är jag älskling och han son?" samtidigt som hon pekar på Albin. Mamma svarar: "Ni är båda mina älsklingar." "Men han är son och jag är...?" "Jaha, du menar att du är min dotter och Albin är min son?" "Ja, just det", svarar Livia.

Kalas

Förväntan, klänning & paket

ballonger, skratt & tårar
tårta, skattjakt & godispåsar...

Det är 4-årskalas!

Tutti-Frutti

Vid frukostbordet i morse berättar Livia att hon och pappa köpt Risi-Fruttiströssel till kalaset. "Du menar Tutti-Fruttiströssel?", undrar mamma. "Jaha, som mina de här tuttarna", säger Livia och pekar på sitt bröst.

Årets kulturhändelse

I tisdags gick den av stapeln, årets kulturhändelse. Den första och enda föreställningen av årets vårshow gavs inför en mycket förväntansfull publik. I år var temat havet och kostymerna var färgsprakande och mycket fantasifulla. Sjöjungfrur glänste ikapp med hajarnas vassa fenor och sjörövarnas välslipade svärd. Showen inleddes lite skakigt då en och annan småkrabba fick rampfeber och gråtande sprang ut i publiken för att få tröst, men sen bjöds det på sång och dans av högsta kvalitet. Tonsäkerheten var visserligen inte alltid den bästa och ibland överröstades sjöjungfrunas skönsång av en haj som ville stjäla showen. Men detta kompenserades av innerligheten och glädjen hos de unga sångarna och dansarna. Föreställningen fick, liksom tidigare år, högsta betyg av såväl kritiker som publik. När tonerna av finalnumret klingat ut möttes ensemblen av stående ovationer.

En efterlysning

En ung kvinna försvann i förra veckan från sitt hem. Hon var vid försvinnandet iklädd en grönskande klänning och bar blommor i sitt solgula hår. Hon är en mycket varm människa och sprider alltid mycket glädje omkring sig. Om du sett till denna kvinna, som lystrar till namnet Sommaren, vänligen kontakta mig snarast så att hon kan återvända till sitt hem.

Trött, trött, trött

Jag hade glömt bort att man blev så här trött av att jobba, men så var det ju också flera år sen jag jobbade heltid sist. Jag tror att jag gör som Albin nu...

Ett år

För ett år sen var han ett pyttelitet hjälplöst knyte. Idag är han en liten kille med oerhört stark vilja och knubbiga ben som han går omkring på. Tänk vad mycket som händer på tolv månader!

Flyg, flyg lilla fluga

Man vet att det varit en bra flygresa när fyra-åringen frågar: "Skulle vi bara åka en sån kort bit?" när man landar och när det amerikanska paret bredvid tittar på ett-åringen och säger: "He was such a good boy, didn't cry at all." Nyckeln till framgång är klistermärken och en godispåse respektive sömn och majskrokar.

Working mom

När pappa står och stryker sin skjorta för att gå ut och äta middag med mamma, kommer Livia springande och frågar: "Pappa, ska du gå till jobbet?" Men pappa ska inte gå till jobbet. Inte på flera månader faktiskt för nu är det mamma som jobbar.

Att resa med barn

När man reser med barn blir det besök i lekparker och på zoo i stället för på museer och konstgallerier. Det blir shopping på Hamley's i stället för på Harrods och hamburgerlunch i stället för vinlunch. Det blir dubbeldeckarbuss i stället för taxi. Det blir glass i stället för drinkar och det blir tidiga kvällar i stället för party. Men framför allt blir det en massa skratt och varje upplevelse blir till ett äventyr.