tisdag 10 maj 2011
En ekorres sista vila
När vi kom ut i trädgården i morse hittade vi en död liten ekorrunge. Den låg så fridfullt hopkurad på marken, precis som den sov. Ikväll begravde vi den lilla ekorren på en fridfull plats i trädgården. Livia la blommor på graven och grät förtvivlat och Albin undrade om den inte saknade sin mamma och pappa. Även jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Det blev så påtagligt hur skört livet är. Och när jag la ner den lilla ekorren för sin sista vila kände jag en enorm tacksamhet för min egen familj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Mm, livet och döden hänger ihop och det blir väldigt tydligt med barn. Vi har begravt alla möjliga djur och gjort gravstenar och kors och alla möjliga cermonier. Fint och bra för barnen att få in livscykeln. KRam
Vad sorligt. Tänker att det ändå blev en fin stund. Livet och döden hänger trots allt ihop. Tyvärr måste våra barn förr elelr senare bli medvetna om det.
Ha en fin dag
KaosJenny: Jag tror också det. För dem är det ju helt naturligt, om än sorgligt.
mammaxtre: Ja, det är ju trots allt livets gång.
Skicka en kommentar