Kapten Albén

Det var en gång en stor och modig sjökapten. Hans namn var Kapten Albén. Han trotsade alla faror och navigerade skickligt genom de fruktade askmolnen för att korsa havet och erövra den sedan länge försvunna och högt eftertraktade skatten...

...en Magnum Mandel!

Nu och då

Häromdagen gick jag förbi porten till min första lägenhet i Stockholm. Jag stannade till en kort stund och slogs av tanken på hur annorlunda mitt liv är nu mot då. När jag flyttade in där för drygt tio år sen var jag singel, nyutexad och nyligen hemkommen från England. Idag är jag gift, tvåbarnsmamma, förortsbo och en av de mer erfarna på jobbet. Visst händer det att jag saknar den där tiden. Att kunna äta en spontan middag på stan, att kunna ta sovmorgon, läsa tidningen från ledaren till vädret och sen stanna kvar i sängen och titta på en film, eller att kunna gå på café utan att behöva tänka på om det går att få in en barnvagn och om det finns barnstolar och skötbord där. Men trots det skulle jag inte vilja byta ut mitt inrutade, ansvarsfulla småbarnsliv mot livet som fri och oberoende singel.

Sjunga är silver, tiga är guld

Albin har nu gått från att rata de flesta vaggvisor, till att helt enkelt säga: "Tyst mamma." när mamma har läst klart godnattsagan och släckt lampan. Mamma fattar vinken och låter honom somna utan sång.

Släpp djuren ut det är vår!

Idag tog Livia en guldpeng ur sin spargris och bjöd brorsan på ett besök inne hos fåren, getterna och deras små avkommor. Lillebror var mycket tacksam och gav såväl syrran som fåret en puss.

HV-fans

Pappa slår sig ner framför TV:n för att följa den spännande hockeyfinalen och kanske ångrar han att han inte åkte till en sportbar för att se den. Med två småbarn, som spiller juice i soffan, och slåss om platsen i pappas knä blir det kanske inte riktigt samma upplevelse. De små åskådarnas hockeyintresse lär dock försvinna så fort chipsen tagit slut och då får pappa titta ifred.

Söta pussar

Albin tycker mycket om sina nya små fågelkamrater som pryder bokhyllan i hans rum. Han pekar på en av dem och säger: "Söt. Pussa den!" Sen pekar han på den andra och säger samma sak. Denna procedur upprepas sen åtskilliga gånger genom att han säger: "Pussa igen."

Albin bergsbestigaren

För nästan exakt ett år sen tog Albin sina första steg och nu bestiger han obehindrat berg på egen hand. Visserligen är trädgårdens bergknalle inget Mount Everest, men Albin är nöjd med att kunna kolla in sjöutsikten från "högsta poppen".

Lycka är...

...att plocka årets första bukett med vårblommor.

Riktig glasspremiär

Idag var det så äntligen dax att avnjuta årets första riktiga glass i vårsolen på altanen.

Kärlek

Albin ligger på golvet och kör med sin traktor samtidigt som han småpratar lite för sig själv. När mamma hör vad han säger smälter hjärtat. "Älk-sa mamma pappa."

Helgfin mamma

Män är ju inte kända för att lägga märke till förändringar i utseendet hos kvinnorna i sin närhet, men Albin verkar vara ett undantag. Han lägger genast märke till mammas nymålade, röda naglar och säger uppskattande: "Fin!" En riktig liten charmör!

Grillpremiär

Nu har grillsäsongen inletts. Livia tyckte det var lite kallt att äta ute, men trots kylan är det ändå något visst med årets första lunch på altanen.

Puss!

Innan Albin går från dagis inför helgen ser han till att alla, både barn och fröknar, får varsin kram och de som har riktigt tur får även en puss.

Mamma kan

Det är väl bara en tidsfråga tills Albin kommer in i sin "kan själv"-fas, men än så länge efterfrågar han fortfarande mammas hjälp. För att bre leverpastej på mackan vid frukosten, för att sätta på sig sin allra bästa tröja med den färgglada bilen, för att sätta fast flaket som envist lossnar från traktorn eller för att nå den lilla motorcykeln som hamnat längst ner i leksakslådan. Och vem kan kan motstå att hjälpa honom när han ber på sitt alldeles eget lilla sätt: "Mamma lälpa mej!" Inte mamma!

Natti, natti

Finns det nåt underbarare än två nybadade, sovande små sötnosar?

Årets första glass

Idag har årets första glass avnjutits. Visserligen var den gjord av sand, men serveras den av två små sötnosar i strålande solsken är det nästan lika bra som den äkta varan.

Fe-funderingar

Efter godnattsagan ligger Livia och filosoferar om livet och säger plötsligt: "Jag önskar att jag hade ett trollspö och att alla i familjen var feer. Då skulle vi vara så här tjocka (hon visar med armarna) för det är feer. I alla fall Askungens feer."

Den stora vårrensningen

Hela vintern har snödrivorna legat höga i trädgården. Idag bestod drivorna i stället av bråte, som rensats ut från förrådet. Såna drivor ger vårkänslor. Inte minst när solen strålar ner på dem!

Ful-parmesan

Pappa frågar Livia om hon vill ha osten på sin pastarätt finriven. Livia svarar: "Nej, jag vill ha den ful-riven."

Jag vill också vara stor!

Farmor och farfar har kommit på besök och på kvällen när barnen gått och lagt sig sitter de vuxna uppe och umgås. På morgonen säger Livia: "Jag hörde er prata och skratta igår, så nu vill jag också vara stor."

Titta, kom och titta...

Albin, som nyligen lärt sig kombinera två ord till en mening, kan plötsligt uttrycka sina önskemål eller snarare vad han inte vill höra för godnattsånger ännu tydligare. När mamma eller pappa sjunger något han inte gillar, säger han genast: "Inte den!" och börjar vi på John Blund är han ännu mer specifik: "Inte Blund." Detta sporrar naturligtvis storasyster att flera gånger per dag fråga lillebror om vi ska sjunga John Blund.

Stolta skidåkare

Något av det häftigaste med att vara förälder är att få se sina barn utvecklas. Att få uppleva hur de vågar övervinna sin oro och rädsla och i stället bli självsäkra och självständiga. Under vår skidvecka genomgick Livia en sån förvandling. Första dagen tvekade hon inför det okända som skidåkningen innebar och inför att lämna mamma och pappa, men sista dagen sa hon åt oss att stanna längst ner i barnbacken för hon ville både åka upp med liften och ner för hela backen alldeles själv och när hon klarade det växte hon enormt. Att se hennes osäkerhet förbytas till glädje och stolthet gör även mig som mamma otroligt glad och stolt.

Vilda möten

Att stå öga mot öga med en livs levande tiger, en hel björnfamilj, en vargflock och ett isbjörnspar imponerade föga på Albin. Däremot blev han alldeles till sig och började brumma när han fick se en stor traktor. Storasyster var något mer intresserad av de vilda djuren, men hade helst tillbringat tiden i lekparken bland de mer klättervänliga björnarna.

Vad vore jag utan dig?

Vad vore jag utan ditt skratt, dina uppskattande ord och ditt stöd att luta mig mot?

Vad vore jag utan ditt lyssnande öra, din axel att gråta ut mot och din hand att hålla när det stormar inuti mig eller utanför?
Vad vore barnen utan sin busiga, kärleksfulla och lojala pappa?

Vad vore vi utan din ömhet, din omtänksamhet och din kärlek?

Vad vore jag utan dina snarkningar, dina kalla fötter och din vassa skäggstubb bredvid mig i sängen?

Vad vore jag utan din beröring, utan våra samtal och utan vår vänskap?

Vad vore jag utan dina andetag?

Familjen enligt Albin

Mamma heter Mlalin.
Pappa heter Nacklus.
Storasyster heter Lala.
Själv heter jag Ablutt.

Äntligen solsken!

Efter en vecka med alla sorters väder utom ihållande solsken, kom idag äntligen solen och vi fick njuta av en underbar dag.

Glad Påsk!

Påskharen hittade oss även i fjällen och hade med sig både godis, russin, läppglans och en motorcykel.

After-ski

Efter en hel dag i den friska fjäll-luften är det skönt att koppla av lite framför TV:n.

Dagens match

När det går flera år mellan skidresorna kan det hända att musklerna blir lite stela efter ett pass i backarna och då är det viktigt att inte glömma bort att stretcha. Livia hjälper till att påminna oss: "Mamma, vi måste matcha!"