torsdag 14 januari 2010

Albins tankar om dagis

Det här med dagis verkar ju kul. Här finns massor med bilar och tåg och böcker. Och så är det ju en massa såna här små som jag. Och så några stora, men de verkar ju också snälla. Men jag måste säga att jag känne mig lite lurad. Jag trodde att mamma eller pappa skulle vara med mig här, men så plötsligt säger de hejdå och försvinner. Det gillar jag inte alls. Då var jag tvungen att protestera, mycket högljutt. Men inte hjälpte det. Ja, ja det får väl gå ändå. Kolla in den där bilen där borta! Den är cool.

6 kommentarer:

Knaada sa...

Ska man tro fröknarna så blir det tyst så fort mamma och pappa stänger dörren :)

milla sa...

Tro på dem, det är så det är... är gammal veteran som dagis fröken!Milla & mamma förståss.Kram

mon amie sa...

Snart vinkar han glatt när du ska gå och vill inte gå hem när du hämtar ;)
Kram!

Mrs. S sa...

Bilar, finns det något bättre än bilar?...

KaosJenny sa...

Ha Ha, Lillebror grät ibland när jag skulle lämna honom. En dag glömde jag vantarna i bilen och gick tillbaka, då hoppade ungen studsmatta och skrattade så att det ekade på hela dagis ...

2BarnsMamman sa...

Knaada: Ja, tur är ju det!

milla: Känns skönt att höra!

mon amie: Ja, det brukar ju bli så.

Mrs. S: Nej, i småkillars värld verkar det inte göra det. I min värld finns det en hel del :)

KaosJenny: Vilka små rackare de är :)