Dansen förenar

Ett gemensamt intresse hos storasyster och lillebror är dans. De går ofta in i vardagsrummet, sätter på en CD-skiva och dansar sen loss rejält tillsammans.

Mammas lilla hjälpreda

När lördagsmiddagen ska förberedas är lite assistans i köket alltid uppskattat. Albin ställer upp som mammas hjälpreda och fixar dukningen av bordet...


... och resultatet!

En fin stund

En av dessa fina stunder var när Livia i morse, helt på eget initiativ, bestämde sig för att göra en bilbok till lillebror. Hon bad mamma ta fram sax, papper och lim och letade sen själv fram en tidning med bilar i. Sen satt hon en lång stund och klippte och klistrade bilar till Albins bok. När boken var klar informerade hon mamma om att Albin bara fick läsa boken tillsammans med en vuxen, så att den inte skulle bli förstörd. Det tyckte den stolta mamman var en bra idé.

En katt bland hermeliner

Under en middag med elva män och ungefär lika många mezes som sällskap kan ämnen som skådespelarinsatserna i Star Wars-filmerna, E4:ans sträckning norr om Gävle, Unix-programmering och Iphone-tjänster avhandlas. Inget av dessa ämnen brukar komma upp under en middag med mina tjejkompisar, men variation berikar.

Syskonkärlek eller syskonsvartsjuka

Min man tycker inte att jag ger en fullständigt nyanserad bild av relationen mellan våra barn. Att jag bara skriver om det som är positivt trots att det emellanåt är ganska mycket som snarare är negativt. Jag läste nyligen en artikel av en barnpsykolog som skrev att så länge syskon någon gång kommer överens behöver man inte oroa sig för deras relation och det har jag tagit fasta på. Jag väljer att minnas de fina stunderna när barnen skrattar och har roligt tillsammans och stunderna då de skriker, knuffas och slåss - de väljer jag att glömma bort.

Umgänge mellan stora och små

När man umgås med andra småbarnsfamiljer underlättar det om barnen kommer överens med varandra. Då blir det liksom möjligt för föräldrarna att umgås lite också. I lördags hade vi besök av vänner med två döttrar som är två år respektive två månader gamla. Livia bjöd genast in storasystern till sitt rum och förevisade sin docksamling och vagnarna. När hon sen lät henne låna en av sina prinsessklänningar hade hon fått en mycket hängiven fan för resten av kvällen. Allt Livia gjorde iakttogs mycket noga för att sen kopieras. Livia verkade trivas med denna uppmärksamhet och även vi föräldrar var förstås nöjda. Att de yngre familjemedlemmarna skulle ha något större utbyte av varandra förväntade vi oss knappast, men Albin blev mycket förtjust i lillasystern. Så fort de kom in och ställde ner henne på golvet i sin bilbarnstol föll han på knä framför henne och var mycket kärvänlig. Detta intresse höll i sig hela kvällen och han kunde inte låta bli att både krama, klappa och pussa på henne. En mycket lyckad kväll för så väl stora som små, alltså. Tack, A & F för trevligt umgänge!

Det ska böjas i tid...

Inskolningen av en värdig arvtagare till bloggen har nu inletts...

Tjej eller kille

När Livia var så liten att hon inte själv hade någon åsikt om sina kläder, klädde vi henne i ganska neutrala och praktiska barnkläder. Hon hade mycket enfärgat och randigt i rött, grönt, turkos, gult, vitt och brunt och ofta jeans. Visst hade hon en del rosa kläder och då och då klänning eller kjol. Anledningen till detta klädval var mest på att vi som föräldrar föredrar denna stil. Ofta fick vi frågan: "Vad heter han?" när vi träffade andra barn och föräldrar. Jag tyckte alltid att det var lite märkligt att folk liksom utgick ifrån att det var en kille för att hon inte bar klänning eller rosa. Ännu märkligare är att det nu vid ett flertal tillfällen är folk som benämnt Albin som flicka när han varit klädd i liknande kläder. Det får mig att undra hur folk tänker när de gör sina antaganden om ett barns kön.

En tuff kille?

En söt tjej?

För mycket snack?

Mamma och pappa sitter vid matbordet och tar en kopp kaffe och pratar med varandra. Livia som sitter bredvid och färglägger i sin prinsessbok säger plötsligt: "Vad mycket ni pratar! Jag får öronskav."

Vintertid

Konstigt nog kändes det inte som att jag vann en timme i morse när Albin vaknade klockan 06.15 och jag fick dra tillbaka klockan till 05.15. Nu är klockan inte ens halv nio och vi har redan hunnit äta frukost, läsa ett stort antal böcker, bygga med Duplo, pärla och ha disco.

Lördagsfina syskon

Mina fina små älsklingar i mysig lördagsoutfit. Livia bär HM från topp till tå och Albin är iklädd vintage P.oP-tröja och byxor från Lindex Mumin-kollektion.

Mammakvällar med kontrast

Efter torsdagens mycket trevliga barnfria mammakväll i sagomiljö fylld med bubbel, shopping, föreläsningar, god middag och förstås många samtal om våra små avkommor, kändes fredagens mammakväll tillsammans med barnen, maken och Livias egenhändigt rullade chokladbollar ännu lite mysigare än vanligt.

Lika som bär?

Mycket som Livia tyckte om att göra som liten, uppskattas nu även av lillebror...

Livia 13 månader

Albin 16 månader

En prickig lillebror

Brr, han fryser, det är kallt

och det kliar överallt.

Trist att vänta, klockan tickar.
Hela Albin är full av prickar!

"Prickar, sa du, hela kroppen.
Till och med en prick på snoppen!"

Utdrag ur Rut och Knut leker doktor av Carin och Stina Wirsén.

Tröstande ord

En mörk morgon i oktober tappar en mycket trött mamma, efter en lång febernatt, en skål yoghurt i golvet och börjar något uppgivet torka upp i köket. Livia som hört vad som hänt kommer genast springande med en bit papper för att hjälpa till och säger till mamma: "Det gör inget, mamma. Var inte ledsen!".

Till Mamma och Pappa

Sen jag själv blev förälder har jag insett att det inte alltid är så lätt och det har fått mig att än mer uppskatta mina egna föräldrar. Därför vill jag tillägna dem det här inlägget.

Ni var inga curlingföräldrar, som skjutsade mig till och från basketträningen. I stället lärde ni mig att ta eget ansvar. Ni skämde inte bort mig genom att ge mig allt jag pekade på. I stället lärde ni mig värdet av pengar och glädjen i att köpa något jag själv tjänat ihop till. Ni har alltid trott på mig och gav mig en uppväxt fylld av kärlek, fina upplevelser och inte minst trygghet och stabilitet. Ni har dessutom lärt mig att det är möjligt att hålla ihop genom åren med småbarn och tonåringar och fortfarande ha ett starkt förhållande när barnen sen flyttat hemifrån. Trots att ni träffades redan när ni gick på gymnasiet och tidigt gifte er och fick barn tillsammans har ni än idag, 40 år senare, mycket kvar att ge varandra. Jag är så glad att jag har er och att ni har varandra.

Två flugor i en smäll

Albin optimerar bilfrekvensen genom att placera sina småbilar i fönstret så att han samtidigt som han kör med dem kan kolla in alla bilar som eventuellt passerar utanför.

4 eller 34?

Om det är många småkillar som leker med bilar, så finns det nog minst lika många små tjejer som gärna klär ut sig i mammas kläder,,,

En liten Livia med mammas stora tröja, stövlar och väska.

Killar och deras bilar

Jag tycker inte att vi som föräldrar har påtvingat Albin hans bilintresse. Möjligen uppmuntrade vi det genom att uppskatta när han slutade äta för att peka på varje bil som passerade utanför fönstret eller när han lyckades hitta de få bilar som fanns i Livias leksakssamling och som hon aldrig tittat särskilt mycket åt. Visst tyckte vi också att det var gulligt när han genast körde dem på golvet och brummade för fullt. Initiativet till detta intresse var ändå hans och som mamma till en tjej och kille kan jag inte låta bli att tro att åtminstone en liten del av detta intresse är genetiskt.

Syskonsamvaro

Stunderna när storasyster och lillebror uppskattar varandras närvaro blir allt fler. Att se dem sitta bredvid varandra och måla i varsin målarbok och då och då utbyta några ord, eller i lillebrors fall mer handgriplig kommunikation, med varandra värmer mammas hjärta.

Lillebror tycker för övrigt att det är lika kul att måla fast han inte har någon färg på penseln.

Det finns höst och så finns det... HÖST

Termometern visar på 2.6 grader och snöblandat regn piskar mot fönsterrutorna. Fleecekläder, gummistövlar, raggsockor, galonisar, regnvantar, jackor, mössor och regnskydd letas fram från alla möjliga och omöjliga ställen. Två stycken barn kläs på i ovannämnda utstyrsel under mer eller mindre högljudda protester. Mamma klär på sig själv i något så när vattentät och vindskyddande klädsel. Väl ute i kylan slår regnet emot oss och löven virvlar omkring i de gråmulna vindilarna. Såna mornar tycker jag inte om hösten.

Tänd ett ljus

Mitt under pågående innebandymatch blev det plötsligt svart och matchen fick ett abrupt slut. När Livia insåg att inte ens TV:n fungerar när det är strömavbrott konstaterade hon: "Jag tycker inte om strömbrott." Men när vi tänt ljus och satt samlade vid köksbordet och läste böcker och sjöng sånger hela familjen tyckte hon att det var ganska mysigt trots allt. Albin somnade gott efter att ha slukat en flaska kall vällling. Nu, nästan två timmar senare har det hunnit bli riktigt kolsvart ute och strömmen är lika spårlöst försvunnen. Det är vid de här sällsynta tillfällena man inser hur beroende man trots allt är av elen och visst ger det en liten aning om hur det faktiskt var före elektricitetens genombrott. Men så länge datorn går på batteri blir det dock inte helt autentiskt.

Att förena nytta med nöje

När Albin sover middag får Livia mamma helt för sig själv. Hon säger genast: "Kan vi fika och spela spel?" Efter två omgångar av Den försvunna diamanten vill hon leka Madicken. "Du får vara Alva, mamma." "Vad ska jag göra då då?", undrar mamma. "Du ska sitta på en stol. " svarar Livia. "...och sätta in kort?", är mamma snabb med att fylla i. Det tycker Livia är en bra idé och mamma får hjälp med albumen av både Alva och Madicken.

Feber, regn och brädspel

En låda med pappas gamla brädspel underhåller en småfebrig Livia när regnet strilar ner utanför fönstret...

"Hur många steg får jag gå nu?"

Lillebror är nöjd med att leka med spelpjäserna...

En liten sjukling

Den här pigga, glada och spralliga tjejen har inte synts till på hela dagen. Mamma längtar efter henne och hoppas både feber och kräksjuka gått över till imorgon.

En lördag i oktober

Ute lyser höstsolen på de vackra guldfärgade löven. Inne ligger en febrig liten fyraåring nerbäddad i sängen. Mamma lägger en sval hand på den heta pannan och tröstar med korta stunder av sagoläsning eller TV-tittande uppkrupna tillsammans i soffan. Huset ekar tyst utan de vanliga skratten, sångerna och pladdret som brukar fylla det. Framåt eftermiddgen kommer så en sömndrucken, rödkindad liten tjej upp och efter att ha fått i sig lite glass säger hon: "Lycka är inte att vara sjuk. Lycka är att klättra i träd." Och mamma förstår precis vad hon menar.

En problemfri tillvaro?

Ibland kan man som vuxen tycka att barns tillvaro ter sig så enkel, att deras liv är fyllt av lek och utan problem och ansvar. Men inte har de väl en helt bekymmersfri tillvaro. Tänk bara på det lilla spädbarnet som när hon äter inte vet om hon nånsin kommer få mat igen eller bebisen som när den skiljs från sin mamma inte vet om hon kommer återvända. Att inte kunna påverka vad som händer eller ens kunna uttrycka vad man vill måste vara otroligt frustrerande. Imorse när vi satt vid frukostbordet försökte Albin ihärdigt tala om något för mig. Det tog ett bra tag innan jag förstod att han ville torka bort lite gröt från hakan. Inte heller fyraåringens tillvaro är problemfri. Att leva i nuet leder till mycket frustration. Varje nej ter sig som en smärre katastrof när den där glassen/leksaken/sjunde godnattsagan just då är det viktigaste i ditt liv. Det är en insikt man får som förälder och som man ibland behöver påminna sig om.

Det blir aldrig som man tänkt sig

Det bästa med dagens picknick är att när man tittar på bilderna minns man bara en mysig picknick en underbar höstdag...

Storasyster och lillebror: Picknicken

Solen skiner och himlen är blå. Mamma tänker: "Vilken bra dag för en picknick vid sjön." Mamma packar vagnen med kläder till lillebror, som sover nerbäddad i filtar, och matsäck, och beger sig till dagis för att hämta storasyster. Storasyster leker med sina dagiskompisar. Storasyster vill inte gå hem. Lillebror vaknar och börjar skrika. Mamma tar upp lillebror. Lillebror slutar skrika. Mamma klär på lillebror ytterkläderna. Lillebror skriker och ålar sig som en orm. Mamma, storasyster och lillebror går ut från dagis. Mamma sätter lillebror i vagnen. Lillebror skriker och ålar sig som en orm. Mamma, storasyster och lillebror kommer fram till sjön. Storasyster hittar ett staket och säger: "Där vill jag sitta och äta picknick!" Storasyster försöker klättra upp på staketet. Storasyster börjar gråta. Storasyster har fått en sticka i fingret. Storasyster vill gå hem och ta bort stickan. Mamma dukar fram frukt, kex och juice. Storasyster och lillebror äter kex och dricker juice och tittar på änderna. Lillebror trillar i gruset. Lillebror börjar gråta. Storasyster börjar gråta och säger att stickan gör ont. Mamma packar ihop matsäcken och sätter ner lillebror i vagnen. Lillebror skriker och ålar sig som en orm. Mamma, storasyster och lillebror är hemma. Mamma tar bort stickan från storasysters finger. Mamma, storasyster och lillebror läser en bok. Storasyster och lillebror mår bra nu.

En bra start på dagen

En bra start på dagen är när Livia vid frukostbordet säger:"Jag tycker mer om lillebror nu." När hon dessutom visar det genom att leka med honom hela morgonen, har dagen fått en utmärkt start.

Kyla ute, men värme inne

Det är nu över sex månader sen jag började blogga. Förutom den glädje det ger mig att skriva mina inlägg och dokumentera mitt liv, vilket förhoppningsvis kommer uppskattas av mina barn när de blir äldre ger det så mycket mer. Innan jag började blogga hade jag aldrig kunnat tro att det fanns så mycket värme, omtanke och sympati i bloggvärlden. Jag slås gång på gång av hur intresserade, omtänksamma och stödjande bloggare är mot varandra. Visst har jag hört att det förekommer mindre trevliga inslag, men personligen har jag inte sett något av detta. Tack alla för den värme och glädje ni sprider och inte minst för den ärlighet och uppriktighet ni delar med er av! Inte trodde jag att det var möjligt att beröras så av människor jag aldrig mött. Era liv och erfarenheter får mig att vidga mina vyer och uppskatta det jag har i mitt liv. Tack för det!

Djungeldjur

Imorse när vi satt och degade föreslog Livia: "Mamma, vi gör en djungel! Med farliga djur - sniglar, bävrar och vargar." Det har tydligen inte undgått någon hur farliga de fruktansvärda mördarsniglarna är!

Bilens Mulle

För alla er som nån gång funderat över hur många gånger man under en bilresa mellan Värnamo och Rönninge hinner sjunga Här kommer skogens Mulle, kan jag efter dagens hemresa meddela att det är... väldigt många gånger. Tyvärr tappade jag räkningen nånstans mellan Huskvarna och Gränna. Lillebror tröttnade dock inte förrän vid Södertälje och så länge båda barnen där bak i bilen är nöjda klagar mamma och pappa inte...

...Här kommer skogens Mulle
kollikock kollikock kollikock kollikock
Här kommer skogens Mulle
här kommer faktiskt han
Han har gröna kläder
och en näverhatt med fjäder
Här kommer skogens Mulle...

I Apladalen i Värnamo

Vi är i Värnamo och firar svärfars födelsedag. När vi var här för ett år sen såg det ut så här i Apladalen...

I år är barnen lite större och solen lyser med sin frånvaro. När jag tittade på väderprognosen tillsammans med Livia inför resan utbrast hon: "Hurra, det blir soligt!" - och visst fanns det en liten sol bakom det stora regnmolnet!

Albins boktips

Av alla småböcker i vår ganska så omfattande bokväska väljer Albin samma två böcker varenda gång han vill läsa, vilket är ganska många gånger på en dag. Hans absoluta favoriter är Bo tvättar bilen och Bo dammsuger. Detta val är inte helt otippat då bilar i alla dess former är hans största intresse och dammsugaren kommer strax därefter. Flera gånger om dagen går han fram och öppnar städskåpet och står och pekar på dammsugaren ända tills någon sätter på den. Fanns det en bok som hette Bo borstar tänderna skulle även den helt klart tillhöra favoriterna. Så fort Albin kommer in i badrummet klättrar han upp på pallen vid handfatet och ger sig inte förrän han får sin tandborste, som måste vara laddad med tandkräm.

Natti, natti sov så gott

En av dagens höjdpunkter är nattningen av barnen. Att få ligga en stund tillsammas i stillhet och läsa en av alla underbara barnböcker som finns. Albin ligger mest och tittar på bilderna och klämmer någon gång mellan vällingklunkarna in ett litet "däh". Livia däremot frågar och funderar kring både text och bilder och får mig alltid att upptäcka nya saker med böckerna. Ikväll läste vi Rut och Knut leker doktor och då pekade hon på en potta med ett hjärta på och frågade: "Är hon kärlek med den?" Efter såna funderingar blir det så ett par godnattsånger och slutligen några pussar innan nattningen avslutas med ett "natti, natti sov så gott" och det är precis vad de båda gör just nu.