Livslång kärlek

Nästan varje dag när vi sitter och äter mellis går ett äldre par förbi på sin dagliga promenad, och varje gång går de på tio meters avstånd från varandra. Mannen går alltid först och strax bakom kommer kvinnan. Det får mig alltid att undra om det måste bli så när man levt ett helt liv tillsammans att man till slut inte längre har något att prata med varandra om och inte ens uppskattar varandras sällskap. Det vore väl hemskt om det är vad man har att se fram emot på ålderns höst när man tagit sig igenom de slitsamma småbarnsåren, åren med tonårsbarn och sen när barnen flytt boet, äntligen får tid för varandra igen. Visst finns det väl förhållanden där kärleken består livet ut?!