Dansen förenar

Ett gemensamt intresse hos storasyster och lillebror är dans. De går ofta in i vardagsrummet, sätter på en CD-skiva och dansar sen loss rejält tillsammans.

Mammas lilla hjälpreda

När lördagsmiddagen ska förberedas är lite assistans i köket alltid uppskattat. Albin ställer upp som mammas hjälpreda och fixar dukningen av bordet...


... och resultatet!

En fin stund

En av dessa fina stunder var när Livia i morse, helt på eget initiativ, bestämde sig för att göra en bilbok till lillebror. Hon bad mamma ta fram sax, papper och lim och letade sen själv fram en tidning med bilar i. Sen satt hon en lång stund och klippte och klistrade bilar till Albins bok. När boken var klar informerade hon mamma om att Albin bara fick läsa boken tillsammans med en vuxen, så att den inte skulle bli förstörd. Det tyckte den stolta mamman var en bra idé.

En katt bland hermeliner

Under en middag med elva män och ungefär lika många mezes som sällskap kan ämnen som skådespelarinsatserna i Star Wars-filmerna, E4:ans sträckning norr om Gävle, Unix-programmering och Iphone-tjänster avhandlas. Inget av dessa ämnen brukar komma upp under en middag med mina tjejkompisar, men variation berikar.

Syskonkärlek eller syskonsvartsjuka

Min man tycker inte att jag ger en fullständigt nyanserad bild av relationen mellan våra barn. Att jag bara skriver om det som är positivt trots att det emellanåt är ganska mycket som snarare är negativt. Jag läste nyligen en artikel av en barnpsykolog som skrev att så länge syskon någon gång kommer överens behöver man inte oroa sig för deras relation och det har jag tagit fasta på. Jag väljer att minnas de fina stunderna när barnen skrattar och har roligt tillsammans och stunderna då de skriker, knuffas och slåss - de väljer jag att glömma bort.

Umgänge mellan stora och små

När man umgås med andra småbarnsfamiljer underlättar det om barnen kommer överens med varandra. Då blir det liksom möjligt för föräldrarna att umgås lite också. I lördags hade vi besök av vänner med två döttrar som är två år respektive två månader gamla. Livia bjöd genast in storasystern till sitt rum och förevisade sin docksamling och vagnarna. När hon sen lät henne låna en av sina prinsessklänningar hade hon fått en mycket hängiven fan för resten av kvällen. Allt Livia gjorde iakttogs mycket noga för att sen kopieras. Livia verkade trivas med denna uppmärksamhet och även vi föräldrar var förstås nöjda. Att de yngre familjemedlemmarna skulle ha något större utbyte av varandra förväntade vi oss knappast, men Albin blev mycket förtjust i lillasystern. Så fort de kom in och ställde ner henne på golvet i sin bilbarnstol föll han på knä framför henne och var mycket kärvänlig. Detta intresse höll i sig hela kvällen och han kunde inte låta bli att både krama, klappa och pussa på henne. En mycket lyckad kväll för så väl stora som små, alltså. Tack, A & F för trevligt umgänge!

Det ska böjas i tid...

Inskolningen av en värdig arvtagare till bloggen har nu inletts...

Tjej eller kille

När Livia var så liten att hon inte själv hade någon åsikt om sina kläder, klädde vi henne i ganska neutrala och praktiska barnkläder. Hon hade mycket enfärgat och randigt i rött, grönt, turkos, gult, vitt och brunt och ofta jeans. Visst hade hon en del rosa kläder och då och då klänning eller kjol. Anledningen till detta klädval var mest på att vi som föräldrar föredrar denna stil. Ofta fick vi frågan: "Vad heter han?" när vi träffade andra barn och föräldrar. Jag tyckte alltid att det var lite märkligt att folk liksom utgick ifrån att det var en kille för att hon inte bar klänning eller rosa. Ännu märkligare är att det nu vid ett flertal tillfällen är folk som benämnt Albin som flicka när han varit klädd i liknande kläder. Det får mig att undra hur folk tänker när de gör sina antaganden om ett barns kön.

En tuff kille?

En söt tjej?

För mycket snack?

Mamma och pappa sitter vid matbordet och tar en kopp kaffe och pratar med varandra. Livia som sitter bredvid och färglägger i sin prinsessbok säger plötsligt: "Vad mycket ni pratar! Jag får öronskav."

Vintertid

Konstigt nog kändes det inte som att jag vann en timme i morse när Albin vaknade klockan 06.15 och jag fick dra tillbaka klockan till 05.15. Nu är klockan inte ens halv nio och vi har redan hunnit äta frukost, läsa ett stort antal böcker, bygga med Duplo, pärla och ha disco.

Lördagsfina syskon

Mina fina små älsklingar i mysig lördagsoutfit. Livia bär HM från topp till tå och Albin är iklädd vintage P.oP-tröja och byxor från Lindex Mumin-kollektion.

Mammakvällar med kontrast

Efter torsdagens mycket trevliga barnfria mammakväll i sagomiljö fylld med bubbel, shopping, föreläsningar, god middag och förstås många samtal om våra små avkommor, kändes fredagens mammakväll tillsammans med barnen, maken och Livias egenhändigt rullade chokladbollar ännu lite mysigare än vanligt.

Lika som bär?

Mycket som Livia tyckte om att göra som liten, uppskattas nu även av lillebror...

Livia 13 månader

Albin 16 månader

En prickig lillebror

Brr, han fryser, det är kallt

och det kliar överallt.

Trist att vänta, klockan tickar.
Hela Albin är full av prickar!

"Prickar, sa du, hela kroppen.
Till och med en prick på snoppen!"

Utdrag ur Rut och Knut leker doktor av Carin och Stina Wirsén.

Tröstande ord

En mörk morgon i oktober tappar en mycket trött mamma, efter en lång febernatt, en skål yoghurt i golvet och börjar något uppgivet torka upp i köket. Livia som hört vad som hänt kommer genast springande med en bit papper för att hjälpa till och säger till mamma: "Det gör inget, mamma. Var inte ledsen!".