Bättre sent än aldrig

Eftersom mamma och pappa lyckats missa att det var Halloween redan förra helgen och barnen längtat efter att få fira det, ställde vi till med ett litet kalas ikväll. Självklart gjorde vi en pumpa-gubbe, som Livia ritat ögon, näsa och mun på och på menyn stod pumpasoppa och våfflor med glass och sylt. Båda rätterna gillades mycket av både stora och små. Det blev visserligen ingen maskerad, men Albin spexade till det genom att sätta Mumin-servetten på huvudet och storasyster var inte sen att haka på. Livia verkade nöjd med firandet då hon konstaterade: "Det här var den bästa dan. Lekland, pumpa, glass och våfflor."

Livia går till tandläkaren

Idag var det dags för Livia att gå på sitt livs andra tandläkarbesök. Hon var lite nervös innan, men allt gick bra och både Livia själv och mamma och pappa fick beröm för att tänderna var fina. Inte helt oväntat var besökets höjdpunkt att få välja bokmärke. Livia gick dessutom därifrån med en ny tandborste och ett armband. Och ett stolt leende på läpparna!

Många kockar små

När man gör sina egna hamburgare smakar dom allra godast.

Plask!

I söndags fick barnen sina vattenlustar, som fått vila sen Spanienresan, stillade när hela familjen begav sig till Sydpoolen. Barnen kastade sig genast i vattnet och testade de små rutschkanorna. Men till skillnad från sin mor ville de förstås även testa de stora rutschkanorna. Som tur är har de en far, som är lika förtjust i vatten som dem, så han tog först med Livia, som glatt rutschade ner genom de vindlande rören. Sen ville även Albin prova. Han såg lite vimmelkantig ut när han kom nerfarande i pappas trygga famn, men konstaterade strax: "Det var roligt." Trots det höll han sig sen till de små kanorna, men dem tröttnade han aldrig på. Livia däremot sprang upp för alla trappor och susade ner - om och om igen!

Idag för 78 år sen...

...skrev min farfars mor så här i sin dagbok:

2 november 1932
Aldrig så litet så lättar det livet. Jag har genom Rickards fröken i skolan fått ett kort att vi skall få gå till Österlund och Andersson och prova ut en skjortkostym åt honom till jul så har han varma kläder i vinter genom Barnavännernas försorg.

Varför skall man alltid beklaga sig och tycka att det är så tråkigt när det finns så många glädjeämnen ämnade åt oss.

Hon var en ensamstående tvåbarnsmamma och hennes yngsta son, min farfar, vårdades sen nästan tre månader tillbaka på sjukhus för vatten i lungsäcken. Trots det hade hon förmågan att se positivt på livet och vara tacksam för det hon hade. Jag kan inte annat än beundra henne för hennes styrka när jag läser om hennes kamp för att försörja sina barn och ge dem ett bra liv. Mina egna problem känns så fruktansvärt obetydliga i jämförelse.

Kärleken är röd

Ikväll när jag sjöng om "kärleken den röda" för Livia, konstaterade hon: "Jaa, kärleken är röd. För hjärtat är rött och kärleken kommer ju från hjärtat." Just nu slår hennes hjärta lite extra för H på dagis. Hon har pratat hela helgen om att hon vill leka med honom och hon viskade i mitt öra: "Jag är kär i H." Tidigare har hon bara varit kär i familjen och bästa tjejkompisen. Men visst verkar det vara en förälskelse för hennes ögon strålar och så fort hon är i närheten av H vill hon bara röra vid honom. Därför blev hon förstås överlycklig när hon idag fick följa med honom hem efter dagis för som tur är verkar även han trivas bra i hennes sällskap.

Vyss lull lilla palt

Albin, som tidigare ratade mammas godnattsånger, vill nu åter igen att mamma ska sjunga. De senaste veckorna har han bara önskat "Sjörövarefabbe" och då mamma inte tycker att det är den mest optimala vaggvisan försökte hon ikväll med "Vyss lull". Den blev genast en favorit hos Albin och mamma fick sjunga den om och om igen. Så fort han var på väg att somna hördes han plötsligt säga: "Vyss lull, igen!" Till slut somnade dock även mammas lilla palt.

En höst-picknick

När termometern visade på åtta plusgrader och inga regnmoln syntes till bestämde vi oss för att packa picknick-korgen med mackor, kaffe, varm choklad och resterna av gårdagskvällens brownies och bege oss till en parklek för höstens kanske sista picknick. Det blev en mysig stund, som förgylldes ytterligare av solens närvaro. Albin hade lite svårt att slita sig från "motorcykeln" för att komma och äta med oss, men till slut kom han och mumsade glatt i sig en "baman" och en brownie. Livia testade alla rutschkanor och linbanan och njöt sen av den varma chokladen.

Ärlighet varar längst, eller?

Mamma kommer hem från affären och ställer ner matkassarna i hallen. Albin inspekterar genast innehållet och hittar förstås direkt godispåsen. "Åh, har du köpt lördagsgodis?", säger han belåtet. "Jaa", svarar mamma. "Får jag smaka?", undrar Albin. "Men idag är det inte lördag och dessutom har ju du redan borstat tänderna", invänder mamma. Albin funderar en stund, sen säger han: "Mamma, gå!" och försöker fösa undan mamma. "Och vad ska du göra då?", undrar mamma. "Ta en lördagsgodisbit", svarar Albin.

Gungeligung

Det första Albin säger när vi går vi från dagis är: "Jag vill gunga." Och tänk att man kan bli så glad av att gunga!

Melodifestivalen, eller vad det nu heter?

På väg hem från dagis undrar Livia: "Mamma, när är melodifestivalen? Den där dagen när det kommer spöken, monster och häxor."



Livia firar sin första Halloween, november 2005.



En älva, svampbob och total kärlek

Redan första dagen i Nerja hittade Livia ett halsband som hon gärna ville köpa för sin semesterpeng. Mamma tyckte att hon kunde titta runt lite mer innan hon bestämde sig, men Livia stod fast vid sitt val och några dagar senare fick hon köpa sitt Hello Kitty-halsband, som egentligen var ett mobilsmycke. Hon var väldigt glad för sitt halsband, men sa att hon ville köpa tre till. Det tyckte mamma och pappa var lite väl mycket, men till slut kom det fram att hon ville köpa varsitt till mamma, pappa och lillebror för att ge dem i present. Självklart kunde vi då inte neka henne detta. Vi återvände till affären och hon valde med stor omsorg en älva till mamma, svampbob till Albin och, efter att ha fått texten översatt, ett med "100% in love" till pappa. Sen gick hon stolt fram till kassan och plockade upp pengar ur sin prickiga portmonä för att betala. Och lika stolt var mamma över sin fina, omtänksamma tjej.

Mums!

När man är på semester måste man ju prova på alla lokala specialiteter som erbjuds. Är man i Spanien äter man förstås paella och dricker sangria. Även barnen njöt av fruktiga drinkar och självklart glass i stora lass. Vi hittade också ett litet franskt bageri med fantastiskt goda bakverk. Den bästa maten serverades ändå i Casa Por Fin där den avnjöts med trevligt sällskap och vacker utsikt på den mysiga terrassen.

O-le-dolyckan!

Mamma säger till Albin, som sprungit blöjlös större delen av dagen: "Nu är det nog bäst att vi sätter på dig en blöja innan det händer en olycka." Albin undrar då genast: "Var är olyckan?"

Kontraster

När vinden viner utanför fönstret och snön ligger vit på marken, känns det svårt att tänka sig att vi för bara en vecka sen var på stranden och njöt av sol och värme.