måndag 5 april 2010

Vad vore jag utan dig?

Vad vore jag utan ditt skratt, dina uppskattande ord och ditt stöd att luta mig mot?
Vad vore jag utan ditt lyssnande öra, din axel att gråta ut mot och din hand att hålla när det stormar inuti mig eller utanför?
Vad vore barnen utan sin busiga, kärleksfulla och lojala pappa?
Vad vore vi utan din ömhet, din omtänksamhet och din kärlek?
Vad vore jag utan dina snarkningar, dina kalla fötter och din vassa skäggstubb bredvid mig i sängen?
Vad vore jag utan din beröring, utan våra samtal och utan vår vänskap?
Vad vore jag utan dina andetag?

9 kommentarer:

mamma med ambitioner sa...

Vilken underbar dikt. Vilka tänkvärda ord. Skulle kunna kopiera dem rakt av och sticka en liten lapp med dem nerskrivna under häsan på min man - min pusselbit. Efter att ha läst dina rader om fjällen känns det nästan som mina egna, var ni också i trysil måntro?
Grattis i efterskott förresten.
Hoppas du får en fin vecka. Kram Kristina:)

♥ Sanna ♥ sa...

Men, vilken otrolig kärlek du har innom dig!!!! och som du ger här till din make fick tårar i ögonen!!!
Fick mig en tankeställare och ska nu gå och tala om för min man att han är bäst och att jag älskar honom man säger det för sällan!!!
så tack!! ;)
Hoppas att du haft en fantastisk helg vännen, följer dig nu så jag inte missar inlägg ;)
KRAM

milla sa...

Ibland är det bra att bli påmind;) Kram Milla

Knaada sa...

Fina tankar!

Nu blev jag lite kär i våran Pappi också, ska nog gå å ge honom en puss ;)

mon amie sa...

Så tänkvärt att fokusera på det bra i stället för att reta sig på det mindre bra. Tack för en bra påminnelse om detta. Fint skrivet!! Kram

anne sa...

Jag hoppas du visat denna vackra dikt för din man!

Jenny sa...

Nu blev jag nyförälskad. TACK för att du delar med dig av din kärlek till din man. Så otroligt fint skrivet.

KRAM,
Jenny

Mia sa...

Vilka ljuvliga och perfekta ord och tankar!

2BarnsMamman sa...

Kristina: Tack för dina snälla ord! Vi var inte i Trysil den här gången utan i Orsa Grönklitt.

Sanna: Oj, vad glad jag blir för dina fina ord - tack snälla! Kul att du vill följa mig!

milla: Ja, det är så lätt att man tar allt det där för givet!

Knaada: Det tycker jag du ska göra!

mon amie: Tack! Visst är det väl konstigt att det oftast är lättare att fokusera på det negativa!

anne: Självklart!

Jenny: Tack själv! Dina ord värmer mig.

Mia: Tack så mycket!