Min stora tjej

Den här veckan har jag flera gånger påmints om att min lilla tjej håller på att bli stor. Inte nog med att Livia flera gånger i veckan följer med kompisar hem efter skolan. Nu vill hon dessutom gå helt själv till skolan. Tidigare har hon ibland gått själv från Albins dagis, men den här veckan vill hon gå själv ända hemifrån. Jag vill gärna förvissa mig om att hon verkligen kommit fram, men får då lova att inte komma in och störa henne. Som tur är möts jag fortfarande av en glad tjej som springer emot mig och ger mig en stor kram när jag hämtar henne. Det som ändå allra mest fick mig att inse att min lilla tjej blivit ganska stor var när hon i lördags var hemma hos en kompis och tittade på melodifestivalen. För första gången på väldigt länge hade vi helt plötsligt bara ett barn att natta och fick en hel lördagskväll tillsammans på tu man hand. Det var ovant och lite konstigt, men ganska härligt också!

Melodifestival

I år är Livia så stor att hon får stanna uppe och titta på Melodifestivalen tillsammans med mamma och pappa. Hon ser naturligtvis fram emot denna stund och uppskattar att få känna sig lite stor när lillebror går och lägger sig. För mamma och pappa blir det minst lika underhållande att höra Livias kommentarer till de tävlande och låtarna som att följa TV-showen. Livia förvånar som vanligt genom att inte gilla de låtar man kanske skulle förvänta sig att en sexårig tjej gillar. Loreen och Danny är visserligen favoriter, men om den stora flickfavoriten Ulrik Munther säger hon att han "är så söt att hon skulle vilja ha honom som pojkvän, men att hon inte gillar låten." I stället är Di Leva, mammas gamla idol, hennes favorit den veckan. Sonja Alldéns skira rosa klänning faller henne förstås i smaken, men hennes ballad säger hon kommer från Tingeling.

Namn för en prinsessa

Min egen lilla prinsessa, augusti 2006.

Livia och jag pratar om den nya lilla prinsessan som föddes i morse och funderar på vad hon kan tänkas få för namn. Jag säger att det finns vissa namn som är vanligare för prinsessor och drottningar. "Som Silvia", föreslår Livia. "Det heter ju drottningen. Prinsessan kanske kan heta Guldia eller Glittria." Vi får se imorgon om hon har rätt.

Da na na na na na na na.... Batman!

Idag hade vi besök av en naken Batman som svischade fram genom huset med sin svarta mantel slängande efter sig.

Kusinkompisar

I helgen har Albin och Livias kusiner varit på besök och sovit över hos oss utan sina föräldrar. Barnen har väntat och längtat ända sen de själva för några veckor sen sov över hos kusinerna. Alla fem barn har lekt fantastiskt bra hela helgen. De har lekt familj, byggt snögubbar och underhållit oss med en cirkusföreställning och inte en enda gång har de blivit osams. Tänk vad bra det är med kusiner!

En kärleksfull dag

Vackra rosor och vaniljhjärtan i all ära. Det som värmer allra mest i hjärtat är det handskrivna kortet, som Livia knåpat ihop alldeles själv.

Se upp i backen!

I helgen njöt vi av det närmast perfekta vintervädret. Det blev pulkaåkning i massor. Livia hann dessutom med ett riktigt vinterkalas med skoteråkning, pimpling och korvgrillning. Det bästa kalaset nånsin, enligt henne själv.

Cupcakes!

Idag tröstar vi oss med cupcakes, som Livia gjort nästan helt själv. Mums!

Förvandlingsnummer

Krafterna och kreativiteten börjar återvända hos de små och dagen avslutas med fantasifulla utklädningar.

Bra tjej reder sig själv

Nu när febern lagt sig fixar Livia både lunchen själv och sätter på en film. Snart finns det ingen anledning för mamma eller pappa att vara hemma och VAB:a.

Familjens egna semlor

Idag piggade vi upp oss i sjukstugan genom att baka våra egna semlor och förstås genast provsmaka dessa. Semlorna gavs följande betyg av de respektive familjemedlemmarna.

Pappa: 5 getingar
Albin: 5 kilometer getingar eller 100 sjörövare
Livia: 100 hjärtan
Mamma: 5 stjärnor
Ett resultat som väl snarast måste betraktas som full pott!

En febrig tjej

Livia som haft hög feber i två dagar konstaterar: "Jag har inte förstått skillnaden mellan feber och förkylning, men nu förstår jag att när man har feber vill man inte göra nånting." Och när febern väl gått ner sprider sig i stället kliande prickar över hela kroppen. Livia kämpar tappert och kurerar sig med glass och nya DVD-filmer.

Min stora lilla kille

I ett av de allra första inläggen jag skrev på bloggen, berättade jag att Livia, som då var nästan fyra, för första gången haft en alldeles egen kompis hemma. Nu tre år senare, när Albin är nästan exakt lika gammal var det hans tur att passera denna milstolpe när han igår följde med sin allra bästa kompis A hem efter dagis. Jag kan bara än en gång med nostalgi, glädje och en smula vemod konstatera att mina små barn växer och blir stora. Albin hade för övrigt kul hos sin kompis, men fick lite hemlängtan och han var inte riktigt säker på att han ville åka dit igen, trots att det på det stora hela gått väldigt bra.